Livet runt 40

Professorn Annica Dahlström menar på att barn tar skada av att vara hemma med sina fäder. Ja iallafall om de är hemma med honom någon gång under sina 3-4 första levnadsår.
Vad händer om pappan ändå tar över vårdnaden av barnet?
– Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser i?dag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli.

Du antyder i boken att män ofta skadar sina barn fysiskt. Hur då?

– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder.

Hellre en barnflicka än en pappaledig man, alltså?

– Ja, i många fall är det så. Men kom ihåg att det beror på individen.

Gillar mammor skrik och dregel mer?

– Nej, inte gillar. Men de har mycket mer tålamod med det. Om en unge skriker så tar mamman upp barnet. Det handlar om hormoner som ger modersinstinkter.

Och de instinkterna finns inte hos pappan?

– Nej. Han bör däremot skydda hela familjen istället. Det är hans revirbeteende som kommer in.

– Han bör försöka serva mamman på alla möjliga vis. Köpa mat. Laga mat. Hålla rent. Och se till att mor och barn som enhet får lugn och ro.

Jag vill ju tvärtom tro att det är väldigt bra för barn att ha en närvarande pappa.

– Ja, och det är ju jättebra. Du har säkert mycket kvinnliga hjärnegenskaper i dig. Men du ska inte tro att alla pappor är som du. Det finns många urdåliga pappor som sticker iväg till kompisar och kanske super.

Alltså är denna kvinna på riktigt?
Andy var hemma med Olivia och nu Petter. Cirka 4-5 månader med varje. Vi tycker båda att det är jätteviktigt att båda föräldrar får egentid med varje barn. Bonda tillsammans och att barnet är lika tryggt med pappan som med mamman.
Jag tror även att alla människor mår bra av att vara hemma med sina barn. De är små under en fruktansvärt kort tid under livet och när man ligger där på sin dödsbädd, vad kommer man ångra då? Att man inte var på jobbet mer eller att man inte var hemma med sina barn mer?
Att säga att pappan hänger och slänger med barnets huvud mer och rycker armar och axlar ur led har jag nog aldrig hört. Jag skulle nog vilja påstå att det är tvärtom. När barnen var små och nacken var ostabil, då var han så försiktig och stel själv att han knappt kunde trä en body över huvudet på lilla Olivia. Hans axlar var som örhängen när han bar på det lilla livet och han var mer försiktig och rädd att skada henne än vad jag var.
Att våra barn nu kommer drabbas av fetma, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar bara för att de varit hemma med sin pappa under några månader av deras första levnadsår, låter ju helt bisarrt. Men är det så, så är det så. Jag tror iallafall att de kommer tycka att det är jättemysigt när de blir vuxna och vi berättar om att vi båda valde att vara hemma med dem när de var små. Att båda ville.
Att båda ville ta hand och lära känna dem.
Sen att vi valde att inte dela vår föräldraledighet rätt av är ett annat val. Jag ville vara hemma lite över ett år och Andy ville vara hemma ca 4-5 månader. Jag passar bättre att vara hemma längre och Andy kortare. Han får myrkryp i benen av att vara hemma för länge medan jag inte får det.
Men vad är det som säger att alla mammor är bra mammor? Många mammor ska inte få vara mammor. Även mammor kan vara empatilösa, rycka axlar ur led, vara oförstående och inkompetent. Även mammor kanske är bäst lämpade att inte vara hemma med barnen förrän de är 3-4 år, om ens då.
Jag tror verkligen att barn behöver trygghet. Det är grunden till resten av livet. Får man en trygg barndom som är fylld av kärlek och både en mamma och en pappa som tar hand och ser efter en, har man försprång i livet. Man får självkänsla och självförtroende, vågar lita på det man gör. Man får påbackning och uppbackning.
Alla barn behöver ha sina båda föräldrar.
Frågan är vad fan som hände i denna professors liv och barndom.
Det känns dessutom som hon är både barnlös och karllös.
Nej fy fan. Skämmes ta mig tusan!
Hela intervjun och artikeln finner ni här.