Andra natten med nya hårda åtdragningar i Petters sovrutiner gick också bra. Han vaknade och gnydde några gånger, men Andy vägrade.
Petter vaknade igen vid 06:40, Andy vägrade och vad händer då? Petter somnar om och vaknar 9,15!

9:15!!

Det är ju första gången EVER som detta sker. Visst blir man nöjd och glad och så, självklart. Våra nya rutiner visar resultat (peppar peppar) och visst borde vi jubla hjulandes, men gör vi det?
haha NEJ
Istället börjar man gräma sig och fundera över om man kunde ha avhjälpt våra sömnsvårigheter långt innan hans 17 månaders dag. Tänk om man kunde fått sova för flera månader sedan? Har vi gått här och haft yrsel helt i onödan? Vandrat med hallucinationer när man kunde ha vandrat i blindo som vanligt?

Varför är man aldrig nöjd?

Plus! Icke att förglömma. Bara för att han valde att sova till 9,15 idag var det inget Petterskrik som väckte mig. Alltså hans fel.