Ibland kan jag bli helt crazy när jag tänker på ungarna. Över hur jäkla söta och Goa de är.
Som nyss när jag matade Petter inför natten.
Hans söta händer. Och fingrar.
Man bara … Grr vill bita av dem.
Och ibland vill man att han ska börja med napp för att han är så jävla söt när han snor sin systers.
Går det att vänja sig med att börja?
Eller när han liksom tar den inte så lilla fleecefilten och stoppar in halva långt ned i halsen och går och snuttar och tokmyser med och den liksom hänger och slänger längs med de knubbiga benen.
Alltså ibland vill man bara sticka ut sina egna ögon för att man blir knäpp av att titta på dem.
Å då är det här bara ena!!
