Livet runt 40

Sedan 2 år tillbaka har jag gått och dragit mig med besvär jag inte velat ta tag i. Säkert mer än 2 år. Det har varit pinsamt och ju längre tiden gått desto värre har det blivit och mer orolig har jag blivit.
Idag när jag var där för att undersöka mitt onda knä tänkte jag att det får bära eller brista, så jag…
berättade om mina ändtarmsbesvär. Klådan jag haft. Såren och sprickorna. K L Å D A N.
Vidriga vidriga klådan, som väcker mig, som gör att det rinner ur ögonen av frustration och galenskap. Irritation och smärtan. Smärtan som kommer varje gång man måste gå på toaletten och göra nr2. Smärtan efteråt.
Och hur pinsamt är det inte att ta dessa ord i sin mun. Att yppa dem. Att berätta om besvären man har i stjärten. Alltså det är ju inte som att söka för ett ont knä.
Läkaren var hur avslappnad som helst och sa bara att släng upp dig på britsen så särar jag lite på skinkorna och kikar lite hur det ser ut.
Jag började skratta. Av pinsamhet.
Eh… jag har mens sa jag. Fast inte där såklart.
Jag är stjärtexpert kontrade hon. Jag tittar på så många stjärtar varje dag, så det går så fort så.
Så jag slängde upp min stjärt där och gömde ansiktet i händerna och förberedde mig på domen.
Jag har ju liksom alltid trott att det varit hemorrojder, men efter att testat Ac3 en längre tid vet jag att det inte är det. Dessutom blir det inte bättre av det snarare värre.
Efter en snabb särning konstaterade hon att det var en rodnad med sprickor. Fistlar som det hette.
En asjobbig sak att ha och som tar tid att få bukt med eftersom tarmarna inte beter sig som de ska alla gånger. Ja ni vet.. på samma sätt.
Så hon rekommenderade xyloproct, inotyol och dricka mycket vatten, äta fibrer och motion. Hon rekommenderade även att inte bli hård i magen någon mer gång, ja alltså no more förstoppning.
Absolut sa jag.. Ska göra mitt bästa. Känns som om det vore en total lycka att slippa, men hur fan gör man.
Min största rädsla för detta besvär har ju varit ändtarmscancer såklart. Jag med mina katastroftankar. Jag har gått och inbillat mig att jag framkallat min egen cancer utav att jag kliat och det har blivit sår och blödit. Läkaren sa bestämt nej. Det har jag inte gjort.
Alltså det var så himla skönt att få ett klart och tydligt NEJ.Då släppte jag det där och då.
Hon sa också att det är så tabu att prata om problemen där bak, men alla som har fött barn någon gång HAR haft hemorrojder eller sprickor.
Så då är jag den första då med att erkänna att jag har problemen. Men nu ska de fan bort.
Hej svejs fistelfejs.