Och inser att det man nyss upplevt bara var en dröm. En mardröm.
Vi levde i detta hus med våra barn. Allt verkade bra. Iallafall från min sida
En dag out of The blue sa Andy att han ville att vi skulle göra slut. Tog bilen och stack.
Jag förstod först ingenting.
Tittade på barnen som lekte med mormor. Gick runt huset och livet började snurra och svartna.
Vi skulle sälja huset. Inte träffa barnen varje dag.
Inte träffa barnen varje dag…
Jag ringde i panik till Andy som var hos sin far och Andy var kolugn. Han ville så snabbt som möjligt sälja huset och göra delad vårdnad.
Jag skrek ömsom bönade.
Livet svartnade.
Han veknade inte. Han hade träffat ny. Han sa hennes namn. Jag sa fula namn.
Skrek
Föll ihop i en hög.
Han sa jag kommer när jag kommer. Jag sa jag ska jobba imorgon. Du kommer innan det.
Jag ringde en kompis och berättade. Grät. Hon skrattade. Hade förstått länge.
Sen vaknade Petter.
Har nog aldrig varit så glad när jag insåg att det var en dröm. Kramade HÅRT.
Usch
Godmorgon till mig liksom.
Fy farao vilken jobbig dröm!
Förstår att det var skönt att vakna! Hjärnan spelar oss fula spratt ibland…