När jag i början skaffade Facebook, addade jag ALLA. De jag träffat på fester, avlägsna klasskompisar, vänner till vänner osv. Jag lade ut mycket av mitt liv, vad vi gjorde och vad vi skulle göra. Bilder delade jag med mig av och gjorde album över fester och släktkalas m.m.
Till slut tog det stopp. Jag blev för full av det, fullmatad, full i irritation och man kände nästan som en press att dela med sig, klicka like på kort folk i ens närhet lade ut.
Skicka grattis på facebook, fast man gjort det på telefon eller IRL.
Man skulle skriva kommentarer om hur söta folks bebisar är, kommentera nya frisyr osv.
Jag började ta bort folk. Jag raderade alla vänner till vänner, som man ändå inte hälsade på när man möttes på stan. Jag raderade de som tog energi och som jag ändå inte ville ha kvar.
Jag gör inte längre album med kort. Jag känner mig inte tvingad att trycka like på kort eller skriva grattis till folk. De jag verkligen bryr mig om får ju ändå höra grattis på annat sätt.
Men det är svårt.
I början var jag Facebookberoende. Det blev en drog. HäntExtra för Svenssons. Blev man tillsammans med någon så var det inte officiellt förrän man skrev det på Facebook.
När man var på fester och kort togs, ville man alltid se dem först och för att kanske säga ”Det där lägger du inte upp på Facebook”. Facebook blev en levande person. En i gänget. En man ville vara kompis med. En i familjen fast med censur.
Nu vill jag inte dela med mig så mycket till folk och jag kommer radera mer folk.. I sinom tid.
Imorse på Äntligen Morgon pratade de just om det och Sigge Eklund berättade att i genomsnitt har en person 153,7 ”vänner” på Facebook och det är exakt lika många som stenåldersmänniskan hade i sin grupp när de levde.
Rätt så intressant. Att det kanske är just 153,7 människor man har i sin närmsta krets. Vänner, familj och släkt inkluderad. Mer behöver man inte för att fylla sitt tomrum med. Allt där över är överflödiga ”vänner”.
En vacker dag kanske jag också kommer ned till den mängden folk. Mer kanske jag inte behöver.
Jag har även skaffat instagram. Delar med mig av bilder i den mån jag orkar och hinner. Jag gillar Instagram, men mest för att kolla på andras bilder. Jag liksom glömmer bort mig själv ibland.
Sen har jag min älskade blogg. Här delar jag med mig av mitt liv och bilder. Ibland lite för närgånget och ibland bara lite inlägg jag tycker är himla roliga. Ibland korta inlägg och ibland lite längre som ligger mig lite varmare om hjärtat. Här vill jag vara personlig och dela med mig av mitt liv till de som vill läsa och kommentera och jag måste säga att så mycket härligt folk som läser och tar sig tid att kommentera inlägg, det har jag sällan skådat. I f**king love you.
Jag vill vara personlig, för det värsta jag vet själv är en blogg som bara skriver om sponsring, tävlingar och inte just är personlig och delar med sig.
Ibland funderar jag på att lägga ned bloggen, bli mer anonym, men jag är beroende. Jag älskar att blogga. Jag älskar att ni läser. Så jag fortsätter. Så mycket jag hinner.
Hur använder ni sociala medier?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
härliga Du! 🙂
När FB kom valde jag direkt att hålla mig utanför, jag är så himla privat av mig och hade ingen som helst lust att vara med i den där ”gemenskapen”. Jag har stått vid mitt ord och nu har jag en användare eftersom jag mer eller mindre måste för att hänga med. Jag har inga ”riktiga” vänner där just för att jag känner att jag har kontakt med dem som är viktiga för mig ändå.
Min blogg är min och jag känner verkligen att jag tycker om den, tycker om alla fina kommentarer och de kontakter jag fått via bloggen. De, ska man kalla dem, bloggvänner, jag har någon slags vänskap med, läser och delar med sig av och till.
Jag skriver anonymt men mina närmaste vet ju att det är jag som skriver så jag är så privat jag känner att jag kan vara med mina vänner i verkligheten. Min blogg har liksom blivit en förlängning av mig och jag behöver den ventilen. 🙂
Jag har skaffat Instagram men det är också för att hålla koll på vad som händer och lite som FB, vara med i roliga tävlingar och liknande.
Kram