Livet runt 40

Barnen är inne i en förkylnings-gnällig period just nu. Sedan jag kom hem vid 2 idag har det varit konstant gnäll.
Vissa dagar kan jag ta det, men idag orkade jag bara inte.
Svinont i halsen och hes som en kråka och ögon som bara vill falla igen och sova… då har jag inte jordens bästa tålamod.
Jag har fräst och spottat och varit sur, väldigt snabbt och ofta idag. Till slut blev Olivia jättepappig och vet ni vad.. Det gjorde inget idag. För jag orkade inte.
Jag faktiskt längtade efter att klockan skulle bli 19, så vi kunde gå upp med dem. Jag ville bara få det tyst och lugnt runt omkring. Sitta själv i soffan med datorn i knät.
Inga gnälliga barn.
Vila rösten. Vila själen. Vila ögonen.
Blir säkert bättre imorgon, men ibland vill man verkligen bara ställa fram klockan och säga att den är mer än vad den egentligen är, så det blir läggdags någongång.