Jag har alltid varit rädd för favorisering bland barn. Att vissa släktingar eller vänner favoriserar ens ena barn eller andra släktingars barn.
Man kan tro att det inte syns, men det gör det.
Man kan tro att barnen inte förstår, men barn är inte dumma. Barn ser och märker saker mer än vad man tror.
Jag har alltid varit nervös för att andra barn ska favoriseras framför mina egna. Eller att känslorna är större för Olivia för att hon kom först. Eller att Petter tar den platsen för att han är så himla charmig.
Eller att våra barn favoriseras och ges mer utrymme än andras.
Förstår ni mina funderingar?
Jag har ännu inte märkt av någon favorisering och jag hoppas jag slipper. Jag vill och hoppas att båda mina barn kommer att betyda lika mycket för alla runt omkring och att alla vill umgås och hitta på saker med båda.
Det finns inget som gör så ont i ens hjärta som att se att ett barn blir negligerat. Att det inte syns. Skuffas undan till förmån för ett annat barn. Att inte förstå varför xx inte hälsar på.
Usch
Jag hoppas man slipper. Än så länge har vi sluppit.
Jag gillar rättvisa. Hatar avundsjuka och svartsjuka. Det är nog bland de fulaste ord jag vet.
Som barn vill man bara vara omtyckt och känna sig älskad. Få plats. Ges plats. Vara omtyckt.
Man tycker ju att man omger sig med vuxna människor och just därför så sker inte favorisering, men faktiskt så är det ju just vuxna människor som gör detta.
Kanske oroar jag mig i onödan. Det kanske inte ens blir så.
Att favorisera barn
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Min mormor favoriserade mig och min bror, inte samtidigt, ena dagen var jag favoriten, hon lovade mig saker, gav bort saker till mig. Nästa dag kunde min bror vara favoriten och då gjorde dom allt som hon lovat mig och gav bort sakerna hon sagt att jag skulle få till honom. Tillslut ville jag inte åka dit eller träffa henne. Tänker på min yngsta bror som faktiskt aldrig var favoriten.
Jag tog upp kontakten igen för att berätta att jag var gravid och när Elias kom uttryckte hon sig som så att alla i släkten hade fått en dotter först, hon var helt klart besviken. Elias var bara någon månad när vi åter igen sa upp kontakten och så får det vara nu!
Åh fy fan.. rent ut sagt. Vad hemskt. Och så öppet också. Jag förstår att ni brutit kontakten. Du mår nog bäst av det. Kram
oh yes. Farfar gillar Matilde mycket mer än han gillar Clara. Det stör mig något oerhört och jag har försökt påpeka att om han gör något med M måste han göra det med C också, men det verkar inte gå in… Ibland vill jag skrika åt honom, ibland tänker jag: skyll dig själv sen när Clara skiter fullständigt i dig när hon blir äldre… Svårt att veta vad som är rätt att göra…
Ja fy tusan. Stackars lilla Clara. Hon ser ju och märker skillnaden. Lilla gumman. Jobbigt läge för er som föräldrar med. Hoppas verkligen det ändrar sig.
Favoriserande är rent ut sagt vidrigt! Har man dessutom själv upplevt det vet man hur det känns! Jag hoppas vid högre makter att ingen släkting eller vän kommer göra skillnad på våra grabbar.
Kram på dig!
Min son har uttryckt att en släkting har ju redan ett barn. Det är inte hennes eget så det är olika mellan släktens barn. Som du säger barn märker och det var ett tag när han inte ens ville åka dit. Som förälder så blöder hjärtat.
När Lin kom blev hon favoriserad före sin kusin av sin farmor. Hennes farmor har alltid velat ha en tjej. Hon har 6 söner och första barnbarnet blev en kille. Sen kom Lin och hennes farmors lycka visste inga gränser. Jag tyckte det var jobbigt att hon så tydligt visade hur glad hon var att vi fått en tjej när sambons bror med familj var med. Man kan inte välja kön och dom kunde ju inte ”rå för” att dom fått en kille och inte en tjej, lika lite som vi kunde styra att vi fick en tjej. Idag har hon tre barnbarn som är tjejer och favoriseringen har upphört som tur är. Men det var jobbigt när det pågick.
Ja fy tusan det förstår jag. Man tar ju på sig skulden själv och försöker rädda situationen, fast det inte är ens eget fel.Skönt att det upphört iallafall.