Jag har haft min beskärda del när det gäller problem vid amning. Jag var nära på att ge upp flertalet gånger och jag vet inte hur många tårar jag gråtit. Känt mig värdelös och fruktansvärd och som den sämsta morsan i hela världen för att jag inte kunde ge mina barn mat.
Att gå på amningskurs hos BVC genererade i en skev bild hur amning skulle vara. De fick det att låta som om det skulle komma änglar och sjunga för en när man ammade, stjärnor skulle dala från himlen och du och det lilla barnet skulle bara connecta och mysa. Man skulle bara vara ett med det lilla barnet och mötas i en lång skön ögonkontakt.
Well.. nu vet vi ju båda att så inte är fallet. Så här känner jag efter 2 amningsbebbar.
- Inte alla bebisar ammar omgående när de kommer ut. – Vår skrutta Olivia ammade några gånger för att sedan suga på underläppen och sova i 24 timmar drygt. Detta genererade i 4 dagars boende på BB och kämpande med amning. Helt plötsligt hade hon glömt hur man gjorde och jag bara grät och kände mig värdelös.
- Be om hjälp. – Då vi var kvar på BB i fyra dagar kunde vi fråga om hjälp dygnet runt. Barnmorskorna drog i mina bröst och tryckte och knådade och försökte hjälpa lilla Olivia att äta. Inget var konstigt vare sig för dem eller oss. Inte ens att jag satt ihopkrupen som en liten ledsen Quasimodo på sängkanten och bara hulkade var konstigt. De gick bara in och frågade om mjölken runnit till.
- Se amningsfilmen igen som ni såg på Föräldragruppen. – Jag tycker det är jättekonstigt att man får se filmen om amning INNAN man fått barn. Det är ju när barnet kommit ut och man ska till att mata det lilla livet som frågorna uppkommer. Man kan omöjligt ta till sig filmen innan. Vi kollade på den igen på BB och fick mer ut av den där.
- Låna bröstpump. – Om ni inte köpt en så hyr en av förlossningen. Vi pumpade ur och handmatade Olivia med en kopp den första veckan. Mycket spill och mycket möda.
- När mjölken rinner till. – När mjölken rann till svullnade mina bröst upp något så kopiöst och blev fulla av mjölkknölar vid bröstvårtan, att Olivia inte fick tag. Hon kunde inte längre suga/tutta. Detta fick mig att känna mig som världens sämsta mamma som inte kunde ge mitt barn mat. Att hormonerna svämmade över något så ofantligt hjälpte tårarna på traven. Hormonerna blev värre av tårar och tårar blev värre av hormonerna. My GOD vad jag grinade och Andy fattade ingenting.
- Prata med vänner. – Jag skrev på min status på Facebook ” Att ingen sagt att det Är svårt att amma”. Min fråga exploderade i svar. Att få bekräftelse på något man våndats över och mått så dåligt över fick en att må lite bättre för att fler kände/känt likadant. Jag bekände mina svagheter och slutade vara prettomamma, det sparade enormt många tårar.
- Amning gör ONT! – Ja men tjena. Ingen hade förberett mig på att amning faktiskt gör ont. Jävligt ont! Det var många gånger (när amningen kommit igång) som jag tänkte slita bort henne från tutten och slå in min näve hårt i väggen, för att det gjorde så sjukt ont. Jag hade sår och var på mina stackars vårtor och där skulle ungen sitta och suga med enorm kraft. Jo man tackar ja..
Jag hade fan hellre suttit med en såg och sågat mig rätt i mina enorma vårtgårdar. - Amningsnapp! – Min och Olivias bästa vän under några månader. När denna hjälp introducerades för mig öppnades min värld och min ångest över att vara dålig mamma släppte. Jag satte på amningsnappen och vips så satt Olivia som gjuten över bröstet. Hon fick helt plötsligt tag och käkade som aldrig förr. Jobbigt som fan att göra rent dem, sterilisera och köpa nya (särskilt på natten när man råkade sätta dem lite snett…. AJ), men my best friend!
- Amning ska vara mysigt. – På alla föräldrakurser man gått sa barnmorskorna – amning är så mysigt. Du kommer så nära ditt barn. Sätt er i ett tyst rum och ligg och mys tillsammans. BULLSHIT säger jag. Hur sjutton ska man kunna slappna av när det känns som om någon sågar dig i bröstvårtan när mjölken ska ut? När barnmorskorna pratat kändes det som om det skulle komma ner änglar och strö stjärnor och spela ljuv musik när ditt barn ammade. Det skulle vara vi mot världen. Yeah right. Det var jag, sågen, svetten och den sprutande mjölken mot världen. Att amma med amningsnapp som dessutom läckte lite grann fick ju mjölken att rinna längs med magen och brösten. Det bästa var att helt enkelt klä av sig helt näck och lägga sig på frottéhanddukar och låta mjölken flöda fritt. SKITMYSIGT.
- Du kan göra annat medan du ammar. – På kursen på BB kommenterade en barnmorska att det värsta hon sett var en mamma som satt och kollade på datorn samtidigt som hon ammade. Oj då tänkte jag. Det var ju fel att göra så, så ska inte lilla Joi göra. Den kommentaren gjorde att jag alltid gick iväg och satte mig i sovrummet eller vardagsrummet. I början upp till en timme! Tyst och hade det omysigt och kände mig dålig för att det inte var mysigt och att jag längtade ut till tvn. Det var rent ut sagt tråkigt! Det dröjde inte länge förrän jag satte på en film eller något play på datorn och kollade på det samtidigt som jag ammade. I början med dåligt samvete förstås då det kändes fel och att jag inte connectade, men till slut struntade jag i det började må lite bättre. Ingen av mina barn har tagit skada av det.
- Drick vatten! – Amning gör en så fruktansvärt törstig. Om jag trott jag varit törstig föut, så tar jag tillbaka den åsikten och ändrar mig. Ja du jävlar vad fort man blir törstig. Så fort Olivia sög sig fast vid bröstet, verkade min vätskenivå i kroppen sjunka till 0 på mindre än en sekund. Jag kunde skrika på Andy, liksom med ett avgrundsvrål, att jag måste ha vatten.. NUUUU.. så köp en vattenflaska, gärna en sån som kan ligga i soffan med dropstopp. Finns på Intersport.
- 3 månader. – Efter 3 månader med amningsnapp tog jag bort dem för att testa lilla skrutts mun. Efter några dagars försök tog hon plötsligt tag runt vårtan och sög själv. Jag började naturligtvis gråta av glädje och stolthet och lättnad. Efter 3 månader gjorde det heller inte längre ont att amma.
- Ersättning. – Det är inte hela världen om man inte kan amma. Jag sa det innan jag fick barn och jag säger det nu efter allt kämpande och ångest jag gått igenom. Det finns ju faktiskt ersättning och det är nästintill lika bra som modersmjölk idag. Vi har gett ersättning vid flera tillfällen till båda barnen och detta tycker Andy var skitmysigt. Att få vara delaktig och connecta ;).
- Alla kan amma? – Återigen Barnmorskorna fick det att låta som om alla kan amma, bara man själv vill. Hmm.. sanning med modifikation don´t you think? Alla kan verkligen inte amma och att kämpa i månader och åter månader med svedda söndriga bröstvårtor och en unge som skriker av hunger, för man ska försöka få dem att suga fast.. Det är inte roligt. Jag förstår verkligen att man inte orkar detta. Att man väljer en enklare väg. Att ge ersättning direkt från start. För egentligen hur bra mådde jag under tiden med Olivia, de första månaderna? Kanske hade min känsla av värdelöshet varit borta, kanske .. kanske inte. Men en nybliven mamma har så mycket känslor i kroppen ändå och hormonerna gör sitt, så ibland kan jag lida med mitt osäkra yngre jag som sitter där i soffan och inte förstår varför inte Olivia får tag runt mitt bröst. Varför mina bröst var tvungna att svälla så. Att känna sig som en sopa.
- Amning ger demens – bunkra med OMEGA3! Herregud har aldrig varit så borta och dement som när jag ammat. Jag kom inte håg mina barns namn eller Andys vissa dagar.. Amning alltså farligt för hjärnan?
Så bra att du berättar om dina upplevelser. Informationen om amning är obalanserad, amningens fördelar överdrivs, ersättning demoniseras. Så ska det inte vara!
Det finns en FB grupp som heter ”Rättan att välja flaskmatning” där människor samlas och diskuterar hur synen på amning och flaskmatning borde nyanseras .
det finns även förening Flaskmatning Sverige som kämpar för föräldrars rättighet till bättre info om flaskmatning
Båda mina barn fick jag pumpa ut mjölk till de första två månaderna, sedan insåg vi att jag inte hade någon direkt näring i min bröstmjölk, så jag fick byta till ersättning. Men de är lika friska och fungerande som vilket annat barn som helst 🙂 Alla kan inte amma, så enkelt är det och ersättning är precis lika bra som bröstmjölk, men dock så mycket dyrare!
haha, känner verkligen igen mig! Minns att jag och sambon var rent ut förbannade när vi tänkte tillbaka på amningsinformationen från BVC och den där jävla amningsfilmen som man fick se om och om igen – vi hatade den då allt framställdes så enkelt, mysigt och härligt. Bröstpump och amningsnapp var det som efter en veckas (kändes som månader) vånda äntligen fick hela maskineriet att funka plötsligt! Mjölk rann till och stumpan förstod plötsligt hur hon skulle göra 🙂
Men fy för den första veckan, jag hade hellre gått igenom förlossningen ännu en gång än den veckan med känslan av totalt misslyckande som förälder när amningen inte ville fungera och allt som alla tjatade om var amma, amma, amma! Till slut var det en underbar BVC-sköterska som avdramatisera det hela och sa att vi kunde prova att varva ersättning med amningsförsöken och helt plötsligt hade jag en nöjd unge som inte var hysterisk vid varje amningsförsök.
Håller fullständigt med dig. Give me a förlossning till. Hellre det. Känslan av att vara en dålig förälder är vidrig. Att man inte klarar av att ge sina barn mat. Men det är skönt med barn nr2, då visste jag vad som ev skulle komma och jag var förberedd.. Så jäkla tråkigt att det inte kan belysas de svårigheter man kan möta! Tack för din kommentar Sandra
Riktigt bra inlägg, det skall jag ha med mig när jag skall amma senare 🙂
Ja ha det! Jag är ärlig 😀
Ååååh, vad jag önskar att jag hittat hit till ditt inlägg för två år sedan när jag satt med gråten i halsen med en unge vid bröstet som aldrig blev mätt och googlade ”jag hatar att amma”. Det löste sig för oss till slut även om jag fick ge en flaska med ersättning varje kväll men jag kommer aldrig att se amning som något mysigt. 🙁
Wow vad bra du skriver! Jag fnissar igenkännande. Samtidigt som jag kan tycka att viss info skulle framgått till oss alla innan.
Att amning gör så ont att du vill gnaga av dig armen, var det ingen som sa.
Nu jobbar jag på neonatal avdelning och amning är en stor bit av mitt arbete.
Försöker vara lyhörd och hjälpa till på rätt sätt.
Vet hur dålig hjälp man kan få och jag vill ju vara bra.
Men jag undrar varför man ska matas med ”fel” info? Som att bebisen kryper upp och tar tag själv och att mjölken flödar direkt.. Inte sett det ännu.. Eller dessa rosa fluffiga änglar var tog de vägen när såret var ett faktum?! 😉
Bra skrivet! Jag har känt likadant. Jag var så arg med första barnet att ingen hade sagt att amningen gjorde ont. Då hade man kunnat ställa in sig lite mer mentalt på att det kunde göra ont. Första barnet gick det inte alls och nu med andra barnet så tar jag en vecka i taget med amningsnapp.
Hej Mammor & Pappor!
Känner också igen dessa skuldkänslor, ”myter” och otillräcklighet som präglar ämnet amning.
De fem dagar på BB bestod av ett flertal olika barnmorskor som kom in på mitt rum var tredje timma, de slet i mina bröst och slet i mitt barn så hon kunde gallskrika i upp mot en timma innan koppmatning skedde. Så här ska du göra, så lägger du till barnet, vinkla bröstet, flytta barnet… väldigt lätt med ett barn som är blårött av ilska och som inte vill ta bröstet, hon kravlande nästan runt min kropp för att komma undan alla dessa amningsförsök.
Koppmatning blev till matning med amningskopp (funkade inte), tills sist efter fem dagar blev vi utskrivna med matning genom lillfinger i munnen och sondslang på sidan där maten skulle sprutas in… det blev en chock hemma… sjukhusaktigt! Jag grät och hade ångets i nästan två veckor. Väckning av barnet var tredje timma plus att jag skulle pumpa ut mjölk inför alla mål (8/dygn).
Idag är mitt barn 4 veckor och tre dagar, hon kan fortfarande inte ta brösten helt, hon lyckas allt från 1-3 ggr om dagen de senaste tre dagarna. Jag pumpar ut mjölk (elektrisk pump) fortfarande och matar via flaska. Ersättning ges inför natten och ibland extra när mjölken inte räcker. Nappen introducerades efter tre veckor, då orkade jag inte tillfredställa sugbehovet med ett barn som bara skrek när det inte fick tag och min ångest steg. Jag har inte gett upp hoppet om mitt barn och amning ännu, men måste säga att jag tagit stor skada av att höra att amning skall ske till varje pris & filmen ”hud mot hud” om amning och rosa skimmer kan dra åt helvete! Skall tilläggas att hon föddes tre veckor för tidigt och vägde 2570 g via akut kejsarsnitt. Två omogna och oförberedda kroppar möts!
Wow, du har verkligen förmåga att sätta ord på hur du känner. Känner igen mig väldigt mycket såriga, variga bröstvårtor och den skärande smärta när barnet ska äta. Amningsnappen som blev vår bästa vän i fyra månader, som lindrade något. Alla goda råd man får från höger och vänster och man försöker vara alla till lags, utan istället lyssna på sig själv och sin kropp. Jag hade någon tanke att det är klart det kommer funka med amningen, hur skulle mitt barn annars överleva om det hade varit för 100 år sedan, nej jag ska inte ge upp. Jag härdade ut och efter fyra månader, barnet fick klippa tungbandet, så kan jag nu njuta lite av amningstillfällena 🙂
Hej!
Det är ändå trist att många verkar tro att amningen bara ska fungera sådär. Ingen förväntar sig att kunna simma bara för att de trillar i vattnet. Amning kräver teknik och då inte bara från mamman utan även barnet. Många ggr störs barnets naturliga reflexer och instinkter redan på BB pga för många kockar som är där och pilla. Inte lätt att bli mamma idag. Allt ska gå på rullande band. Fungerande amning gör inte ont-men få får uppleva det från början då det räcker med ett par sekunders feltag för att man ska få en rejäl sugblåsa. *AJ*
Det är inte lätt..men informationen att alla kan amma utgår från att alla med rätt hjälp och kunskap kan amma. Sedan kanske det inte är praktiskt möjligt av en miljon olika skäl. Amningen får inte heller komma i vägen för anknytningen..
Jag önskar mer kunskapsöverföring mellan mödrar, fler ammande mödrar som visar sig öppet och delar med sig på ett mer praktiskt sätt..Vi ser ju aldrig någon amma..eftersom det blivit tabu igen att amma offentligt..och våra mammor hade dåliga erfarenheter pga glapp i kunskapsöverföringen generationen innan..så dem kan vi inte heller få hjälp(förebilder) ifrån.
Grymt bra skrivet!
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta ämne, men jag skall inte dra iväg på någon tangentfest. Men jag kan ju säga såhär, att jag är lite av en ofrivillig långtidsammare, och att jag ammar en sådan stor unge (snart två år) gör att många ser mig som en amningsfreak, vilket jag absolut inte är! Det har bara blivit så, trots att jag hade inställningen att det inte gjorde något om det inte gick att amma alls… och angående att sitta vid datorn när en ammar, vet inte hur många blogginlägg som blivit till på det sättet. Säkert hundratals 😛
Så grymt bra skrivet. Skulle vela påstå att jag nyss gick igenom exakt samma sak med amningen som du skriver här. Min gosse blev 3 månader 7 aug å först nu gör det inte ont mer men nu äter han med 3 timmars mellanrum igen. Suck. Glad för att det slutat göra ont iaf.
Hade jag fått läsa det du skrev här när jag började amma så hade jag sluppit en hel del oro och tårar. Det är så mycket man inte vet när man ska till att amma. Mina ivanliga fall små bröst vart enorma (i mina ögon sett) och uppsvällda, ömmade å tyngde så när gossen skulle äta så fick han förståss inte tag i bröstvårtan. Hade jag vetat att man skulle fixat en pump innan så hade jag gjort det å inte hade nån sagt nått om att man kunde handpumpa så jag hade ingen aning om hur man gjorde det. Det var riktigt jobbigt i början å precis som dig så var det mina vänner på Facebook som hjälpte mig genom mycket.
Tack för en enormt bra blogg. Ska tipsa mina vänner. 🙂
Javisst underlättar det när smärtan upphör. Den förstör så otroligt mycket. Jag hade aldrig trott att det skulle göra så förbannat ont som det gjorde. Åh det där med enorma bröst.. jag gick från liten nätt c till DUBBEL D. Fy fan.. vad jag vantrivdes!
Tack Angelica för komplimangen!
Håller heeeeeeeeeeelt med. Just det att Barnmorskorna säger att ALLA kan amma och att det inte är NÅGRA problem, men att det faktiskt kan vara så att mjölken aldrig rinner till eller att man kan ha problem pratar ingen om. Jag hatar denna amningshysterin. Man känner sig ju verkligen som en dålig mamma om man inte kan amma…
Du är en ängel från ovan, jag skulle bara vilja skriva ut ditt inlägg och kopiera det tusentals gånger och lämna runt till alla mammor som får första barnet. Du beskriver allting så klockrent!
Tack Camilla för din fina kommentar <3
Svar till Emma ovan:
Du skriver hur mycket mjölk du har i brösten efter 3-4 respektive 6 timmar. Låter lite tokigt. Vill du öka din mjölkproduktion ska du amma hela tiden. Minst varje eller varannan timma och gärna pumpa däremellan dygnet runt samt vila och äta och dricka riktigt mycket. Det tog mig 3 månader att få igång amningen men jag hyrde en pump och hade min bebis vid bröstet hela nätterna och erbjöd vid minsta gny dagtid. Till slut gav det resultat 🙂
För mig var det precis tvärtom! Jag hade hört och läst så mycket om hur svårt, krångligt och jobbigt det kan vara att amma så jag var så inställd på att det förmodligen inte skulle gå. Men bebisen sög på jättebra redan från första stund, och när mjölken rann till åt han hur bra som helst. Trots detta kunde jag inte riktigt koppla av och njuta av amningen, väntade ju bara på att det skulle skita sig: såriga bröstvårtor, äggstockning osv. Detta infann sig aldrig men det tog ganska lång tid innan jag kunde släppa den inre stressen och njuta av amningen och mysa med bebis.
Så till och med en helt felfri amning kan innebära ångest! Mycket märkligt, men inte alls konstigt. Finns nog inte mycket som är lika laddat som amningens vara eller icke varande.
Fint att du delar med dig så öppenhjärtigt! Många har erfarenheter av bristamde förståelse för deras problem. Jag önskar fler kände till Amningshjälpen http://www.amningshjalpen.se Hjälpmammorna där har mycket mer kunskap om amning än bvc-personalen, och är empatiska. De flesta problem går att lösa om man vill fortsätta amma, såsom såriga bröstvåetor (som beror på att bebisen har för litet tag) eller svårigheter att få fram tillräckligt med mjölk, men det är ingen på Amningshjälpen som försöker pressa någon att fortsätta amma om den verkligen inte vill eller orkar. Istället får man då hjälp med hur man fasar ut amningen och tips om att få flaskmatnimgen att fungera (den är inte heller alltid så självklart lätt). Hoppas, hoppas fler upptäcker denna fantastiska resurs! Kram!
Tack för tipset. Har aldrig hört talas om Amningshjälpen och det känns som en viktig sida som fler borde veta om.
Tack för ett fantastiskt inlägg!! Tror vääldigt många känner igen sig, däribland jag. Kämpade till blod svett och tårar med amningen med min första son. Efter sisådär tre fyra fruktansvärda månader kom amningen igång på riktigt, men jag känner som att jag tappade bort hela den mysiga spädbarnsperioden. För den kan vara mysig. Det har jag fått erfara nu, med min andra son, nu fyra månader gammal. Efter nån veckas amningsförsök tog jag, med bra stöd från BB Hemvård och nära och kära, beslutet att gå över till ersättning. Visst var det med viss sorg, jag ville ju att amningen skulle funka, men med facit i hand vet jag att jag tog rätt beslut. Det fanns medicinska orsaker, men det var nog framför allt skräcken över att behöva återuppleva alla de månader av smärta, ångest och känslan av att inte räcka till, som gjorde att jag övergav amningen. Visst stöter man på folk som har synpunkter och tycker både det ena och det andra. Men med tiden har jag lärt mig att stänga öronen för dessa. Jag mår bra. Min son mår prima. Han sover hela nätter, är nöjd och tillfreds. Och jag har, för första gången kunnat njuta av bebistiden. Och det kan ingen ta ifrån mig!
Tack Trace!
Fan vad glad jag är när jag hör att du mår bra och njuter nu. Det är ju det som är grejen med att ha barn. Man ska njuta av de små liven. Sen är det ju alltid så med folk, de har alltid åsikter. VARFÖR?? Kan de inte bara stötta och förstå istället för att påpeka vad som är rätt och fel hela tiden.
Kram på dig
Gud va jag känner igen mig i nästan vartenda ord du skriver! Hur man trodde amning skulle vara en dans på rosor och myspys och gulligull. Jag hade ett rent helvete i sex månader (att jag inte gav upp undrar jag fortfarande…). En bebis som nästan aldrig kom till ro utan skrek och sprattlade samt ”White spots” som orsakade sån smärta att jag grät när bebis sög tag. Men, envis som jag var så kämpade jag på, men till nästa barn tänker jag inte vara så tålmodig och ge igenom samma sak igen. Men visst kommer jag försöka, både en och två och tre gånger, i hopp om att det kommer gå bättre nästa gång! 🙂
Ps. Jag satt med mobilen i handen varje gång jag ammade, bebis verkar må bra och tycka om mig ändå…. 😉
Åh white spots hade jag glömt. Det fick jag med!! Ja helt ofattbart att man inte gav upp. Man ville så gärna vara en bra mamma som kunde ge sitt barn mat från brösten, som man ska göra enligt naturens lagar… MEN man är ju lika bra om man väljer en annan variant för att man inte vill vara en mamma som ligger och gråter och har världens sårigaste bröstvårtor.
SKÖNT att höra att bebis gillar dig ändå haha 😀
Väldigt väl skrivet. Det som är mest mitt i prick tyckte jag var det du skrev om att man inte är mottaglig för info (läs: påtryckningar) om amning innan man fått sitt barn. Jag som förstagångsföderska kunde inte se så ”långt” in i framtiden. Först skulle jag överleva en förlossning och det var minsann inte så säkert att jag skulle göra det. Sen skulle det komma ett barn. Vem vet vad jag gömde där inne i magen? Alla tester och ultraljud visade på ett friskt litet gosse-barn men det vågade jag inte tro förrän jag såg det. Så amning? Förlåt? Va?
Min son (för ja, testerna och ultraljuden visade rätt)Väldigt väl skrivet. Det som är mest mitt i prick tyckte jag var det du skrev om att man inte är mottaglig för info (läs: påtryckningar) om amning innan man fått sitt barn. Jag som förstagångsföderska kunde inte se så ”långt” in i framtiden. Först skulle jag överleva en förlossning och det var minsann inte så säkert att jag skulle göra det. Sen skulle det komma ett barn. Vem vet vad jag gömde där inne i magen? Alla tester och ultraljud visade på ett friskt litet gosse-barn men det vågade jag inte tro förrän jag såg det. Så amning? Förlåt? Va?
Min son (för ja, testerna och ultraljuden visade rätt) gillar att amma på natten. Alla andra tidpunkter blir han besviken om det vankas bröst i stället för flaska. Då skriker han, böjer sig bakåt i en båge och protesterar högljutt. Dessutom har jag för lite mjölk. Om jag inte ammat på 6 timmar eller mer finns det 70 ml i båda brösten och har jag ammat för 3-4 timmar sen finns det totalt 30 ml. Hade jag inte gett mitt barn ersättning hade han varit mager och olycklig.
Återigen tack för bra blogg! gillar att amma på natten. Alla andra tidpunkter blir han besviken om det vankas bröst i stället för flaska. Då skriker han, böjer sig bakåt i en båge och protesterar högljutt. Dessutom har jag för lite mjölk. Om jag inte ammat på 6 timmar eller mer finns det 70 ml i båda brösten och har jag ammat för 3-4 timmar sen finns det totalt 30 ml. Hade jag inte gett mitt barn ersättning hade han varit mager och olycklig.
Återigen tack för bra blogg!
Väldigt väl skrivet. Det som är mest mitt i prick tyckte jag var det du skrev om att man inte är mottaglig för info (läs: påtryckningar) om amning innan man fått sitt barn. Jag som förstagångsföderska kunde inte se så ”långt” in i framtiden. Först skulle jag överleva en förlossning och det var minsann inte så säkert att jag skulle göra det. Sen skulle det komma ett barn. Vem vet vad jag gömde där inne i magen? Alla tester och ultraljud visade på ett friskt litet gosse-barn men det vågade jag inte tro förrän jag såg det. Så amning? Förlåt? Va?
Min son (för ja, testerna och ultraljuden visade rätt) gillar att amma på natten. Alla andra tidpunkter blir han besviken om det vankas bröst i stället för flaska. Då skriker han, böjer sig bakåt i en båge och protesterar högljutt. Dessutom har jag för lite mjölk. Om jag inte ammat på 6 timmar eller mer finns det 70 ml i båda brösten och har jag ammat för 3-4 timmar sen finns det totalt 30 ml. Hade jag inte gett mitt barn ersättning hade han varit mager och olycklig.
Återigen tack för bra blogg!
Precis !!! Man hade fullt sjå med att känna sparkar, hoppas på att det utvecklar sig som det ska, hjärtslagen som slår osv… Det finns miljoner ting man tänker på och oroar sig för och ska man då ta in allt om amning… öh nej!
Skönt att du valde ersättning till slut, att man inser sin oförmåga att göra dem mätta, tyvärr. Gud vad jag känner igen det där med att de spänner sig i en båge och kastar sig bakåt. Precis så gör Petter. Är det en killgrej? 🙂
Tack för att du läste Emma
Om du vill ha tips på hur man ökar mjölkproduktionen så har jag en liten lista här:
1. Amma/pumpa ofta – den känner väl de flesta till, men den verkar också vara den viktigaste
2. Drick mycket och ofta – en liter eller mer extra om dagen, du producerar ju en massa extra vätska
3. Amma/pumpa regelbundet – åtminstone för mig var detta bättre än att klumpa ihop många gånger
4. Ät ordentligt – man producerar en massa energi, alltså behöver man massa extra energi
5. Töm brösten ordentligt vid varje amning/pumpning.
6. Rör på dig – sitt inte stilla hela dagen. Jag vet inte varför exakt, men detta gjorde att jag fick mindre mjölk. Kör dock ingen hårdträning – detta verkar minska produktionen. Cykla eller gå en promenad på någon timme om dagen var bäst.
7. Drick amningste – finns några sådana. Man kan tex köpa dem på hälsokostbutiker. Den med anis, fänkål och kummin funkade bäst för mig. Man kan blanda själv också, men jag tyckte det tog för mycket tid och det vart inte så mycket billigare heller. Om man köper te kan man definitivt använda samma påse en eller två gånger extra.
Lycka till!
Hej
Tack för dina blogg inlägg, läst flera skratt & gråtit. Läst dem för min sambo & vi känner båda igen oss i det du skriver!
Skönt att höra att någon mer kört med ammningsnapp & att det tog tid att få det att fungera med ”vanlig” ammning. En fråga, pumpade du det bröstet du ammat med efter varje gång (när du använde ammningsnapp)?
Jag gör det & är väldigt less på allt mekk, det tar få mycket extra tid & så funkar det inte alltid så bra med en liten bebis som kanske vill sova & då måste jag pumpa. Vilket gör det hela jobbigt, stressigt & allmänt frustrerande.
Jag fått höra från BB & BVC att jag måste pumpa för att tömma bröstet helt pga att det gör inte det när man använder ammningsnapp, annars finns risk för mjölkstockning.
//L
Tack fina Lina för dina fina ord.
Jag försökte pumpa ur bröstet jag ammat, men det kom max 5-10 ml, så det var rätt tömt, så till slut lade jag ned det. Jag har aldrig haft mjölkstockning (och believe you me vilka enorma amningslökar jag har haft med mycket knölar!!). Istället har jag värmt tuttarna (oavsett väderlek) och masserat ut knölarna som blivit. Det finns speciella bröstskydd som just är till för ammande bröst. Man sätter dem över brösten, det blir väldigt varmt, men det skyddar mot mjölkstockning.
Alltså.. jag pumpade inte ur. Väldigt svårt att göra det mitt i natten när både du, bebis och sambo vill sova. Så jag struntade i det. Dessutom fungerar brösten så ypperligt att ju mer du pumpar och ammar desto mer mjölk produceras och pumpar du alltså inte ur så kommer även mjölken att anpassas efter det. Kanske tar en liten stund, men naturen sköter sitt.
Tycker ändå du ska testa att inte pumpa ur. Massera lite lätt om du ff har spända och hårda bröst, har du inte det, så får du inte mjölkstockning. Det krävs enorma mängder mjölk.
Lycka till.
Känner igen mig så väl i din beskrivning. Jag körde med amningsnapp under hela tiden jag ammade pga att det gjorde så ont i brösten. Mitt andra barn föddes dessutom för tidigt vilket ledde till diverse problem med amningen. Jag har haft problem med för lite i brösten också, vilket inte precis leder till mindre ångest och skuldkänslor…
Ett tips är att hitta en bra pump som passar dig och pumpa ur mjölk och sedan ge den med flaska. Att detta skulle ge mindre mys och ”connection” än amning är dumheter. Vill man ha hud mot hud (vilket faktiskt är väldigt trevligt), så kan man ta av sig tröjan och lägga bebisen direkt emot. Man får så mycket lättare att slappna av och hålla om sitt barn än om man måste kämpa och slita och få ont av amningen. Dessutom är detta något som även din PARTNER kan göra, han/hon som inte har någon mjölk i brösten. Det talas rätt sällan om partnern när man pratar om bröstmjölk och amning.
Det som jag tycker är mest jobbigt är att man ofta får dra ur många barnmorskor alla problem som finns med amning och hur man löser dem. Det är liksom tabu att tala om dåliga saker. Det är ju för sjutton DET man vill veta! Går allt bra har man ju inget behov av hjälp. Nej, fram för mer info om det NEGATIVA med amning (och barnafödande och att ta hand om spädbarn i största allmänhet), så man inte drabbas av det (och den stora majoriteten drabbas på något sätt) helt oförberedd i tron att det är DIG det är fel på.
/Stina
Håller fullständigt med dig att det är jättemysigt med hud mot hud! Det ger dessutom immunförsvar till den nyfödda! Vi har haft barnmorskor i Sverige sedan urminnes tider och det är synd att de inte ens 2013 kan belysa de negativa aspekterna. Antagligen tror de att det skrämmer bort folk från amning, men tror det skulle bli tvärtom. Kanske skulle man komma ifrån depressioner och dålig självkänsla om man visste att någon hade samma. Så man inte är ensam!
Jag tycker man läser och hör mer om svårigheter med amning nu än för tio år sedan när jag fick mitt första barn. Jag förväntade mig aldrig att det skulle vara lätt. Har nu även en son på 4 år och det tog 3 månader innan jag kunde börja helamma honom. Hade dåligt med mjölk, fick ge ersättning och pumpa. Men jag är glad att jag kämpade så hårt och länge för att få det att funka och till slut kunde jag sluta med ersättning. Han var 7-8 mån när han började äta mat. Vägrade gröt, välling och puréer. Ammade honom sedan i nästa två år. Har aldrig känt mig dålig för att amningen inte fungerade i början. Upplever att folk är mer toleranta till att man ger ersättning. Aldrig någon som ifrågasätter det. När man ammar ett större barn blir man däremot ifrågasatt hela tiden och folk undrar när man ska sluta. Låt mammor amma så kort eller så länge de vill! Det är upp till var och en att amma i 4 veckor eller 4 år. Det angår ingen annan!
Okej, jag läste ingenstans om svårigheter. Fick bara höra rosa molnen, så jag trodde verkligen det skulle fungera så fort han kom ut ur magen. Kanske naivt, men har man inte hört ngt annat så är det svårt. Skönt ändå att du fick höra annat oxå, så du var förberedd. Det underlättar ju
Intressant att få läsa hur olika man kan uppleva det här med amning! Tråkigt att du fick en sån negativ upplevelse, men tur att det finns så bra ersättning. Jag va extremt orolig innan jag fick min son. Trodde jag skulle tycka det va märkligt och att jag skulle känna att jag ”blottade” mig. Men som tur är fick jag bra hjälp med amningen redan på BB så allt bara ”flöt på”. Visst har det funnits stunder när man känt sig låst och fast i amning ( kunde ibland amma fyra-fem timmar oavbrutet). Men guuud vad jag tycker det har varit/är mysigt!!! Så alla är vi olika och tur är väl det:-)
Härligt att det fungerat för dig! Jag är glad för din skull.
Tack!
Både skrattade och kände lite ångest när jag läste din text, känner igen mig alltför väl…
Grinade som en idiot när vi inte fick åka hem från BB för att min son gått ner för mycket i vikt, inte fattade jag – första barnet – att amningen inte gick som den borde och att han inte fick i sig tillräckligt. Dessutom – han ”bet” sönder mig de första dagarna och det är bannemej inte roligt att stoppa in såriga bröstvårtor som var på väg att spricka, i pojkens mun. Tack gode, för bröstpump! Sen att det inte är så roligt att pumpa var tredje timme i drygt en halvtimme och sen mata en nyfödd bebis med kopp, det är något helt annat det….
Åh vad jag känner igen mig i din historia. Vi hade som sagt precis likadant med Olivia. Mata med kopp och pumpa ur, väcka, bli kvar på BB, väga… My god… Tack själv.
Själv upplevde jag både kampen och glädjen. Fick min son för tidigt så det tog tid för mjölken att rinna till och han ville mest sova inte äta. Så tvång att väcka honom varannan timme gjorde att mys inte existerade kamp om att hålla liten vaken och dessutom få honom att äta. Jag blev dessutom förlöst med urakut kejsarsnitt. Var fanns myset när sparkar ständigt träffade i snittet. Ja vi är många som kan dela med sig om amningskudde kaos och som känt sig lurade på änglarna. Tack för härlig ärlighet
Åh det känner jag igen oxå. Olivia var så trött, somnade hela tiden. Hon fick ligga naken för att försöka hålla sig vaken, men varm bröstmjölk gjorde flickebarnet trött och hon orkade inte. Då fick man ångest och blev rädd att hon skulle gå ned ännu mer i vikt. SUCK
Tack för din kommentar!
Klockrent skrivit. Bästa jag läst på länge. Kämpade med sonen men de gick verkligen inte, gav upp efter många tårar och försök. Och där har absolut inte varit några problem med att han åt NAN. Så när vi nu fick dottern hade jag mer eller mindre bestämt mig redan innan att de fick bli ersättning från start. Så kvittade hur mycket de tjatade på BB att man skulle amma till varje pris!
Tack Louise! Att de har mage att tjata på BVC när de vet hur mkt man kämpat och mått dåligt. Det är riktigt dåligt. Läs i pappren, prata med den nyblivna 2 barnsmamman, lyssna och förstå! Inte skräm skiten ur oss och få oss att känna oss lite sämre.
Tack för att du skriver om det ingen pratar om! Allt man får höra är ju att det funkar bara man vill, på nåt magiskt vis ska amningen fungera av sig själv, så naturligt och mysigt och fantastiskt. Klart man vill! Klart man vill ge sitt barn det allra bästa! Men till vilket pris? Och vad ÄR egentligen det allra bästa? En pressad och stressad mamma, eller en som utan prestige njuter av sitt föräldraskap? Jag tänker i alla fall inte ha nån mer ångest!
Min sambo kunde inte amma med varken första eller andra barnet. Med först barnet mådde hon jättedåligt av skuldkänslor för att hon svek sitt barn. Under föräldrakursen och på BB hade vi fått höra att ”alla mammor kan amma” och att det är mycket bättre för barnet att dricka bröstmjölk. På BVC uppmanade de henne att delamma trots att mjölken aldrig runnit till.
Alla mammor kan inte amma. Vissa har som min sambo absolut ingen mjölk och trots att man kämpar så rinner inte mjölken till.
I efterhand har vi förstått att informationen vi fått inte varit helt objektiv. Syftet har snarare varit att motivera bekväma mammor att amma trots att det är jobbigt och gör ont. Att det sedan finns mammor som inte kan amma och som mår dåligt på grund av amningshysterin verkar ingen inom vården bry sig om.
Roligt att du skriver om din sambos upplevelser, från din synpunkt. Tycker det är hemskt att barnmorskor inte belyser mer om svårigheterna och att inte alla kan. Tänk om de kunde ha en amningskurs där de pratar om både för och nackdelar, men tror att de är så rädda för att folk ska välja ersättning från början istället för att amma sig blå. Allt de har sagt har man kvar i huvudet och tänker på när man sitter där med liten i famnen. Krama din sambo från mig
Känns som om jag skrivit allt det, precis min upplevelse oxå, bara att jag till slut valde att ge ersättning efter ca 1-2 månader. Det blödde ur brösten vilket gjorde att min lille plutt inte tyckte de va lika gott så efter många om o men fick ja inse att det faktiskt inte funka. Hemsk känsla just då, men idag är jag mer förberedd på nästa gång om vår son får ett syskon <3
Din berättelse bör delas vidare till alla nyblivna mammor!
Tack Malin! Klart det inte var lika gott med blod i bröstmjölken. Olivia drack både var och mjölk. HUVVA. och när jag berättade detta för folk så höll de på att kräkas. De tyckte det var så äckligt, men vad ska man göra!!
Tusen miljoner tack för att du delade med dig av din upplevelse. Min är nästintill identisk och det känns så bra att det finns fler än jag, som varit med om samma sak. TACK!
Tack för att du kommenterade och får mig att känna att jag inte är ensam 🙂
Blöjor,barnmat,välling mm.med hemleverans direkt till dörren över hela Sverige
http://www.blojbudet.se
Bra skrivet!
Jag kunde verkligen inte amma och min lilla tjej vill absolut inte ta bröstet. Jag testade ALLT och tårar panik och frustration tog över vardagen. Tillslut gick jag till bvc med en skrikande tös och med såriga och blodiga bröst och fick träffa läkaren som där gav mig ersättning och vi kom till paradiset. Det var då jag upptäckte det mysiga med en liten. Fick lugnt och stilla fortsätta att tala med läkaren som sa att det inte går att amma för vissa och jag var en av dom. Det var oerhört skönt att slippa pressen och känna att jag har gjort allt som jag kunnat och att det var okej med ersättning.
Alla har olika åsikter kring ammning och efter vad jag har upplevt så kommer jag inte pressa mig lika mycket med nästa barn, jag har exakt samma närhet till min dotter som mammor som ammat sitt barn.
Nej det är så otroligt skönt när man får nummer två när det har krånglat med ettan. Man har ingen press på sig och ställer inte lika mkt krav på sig. Man vet att ersättning finns och man verkligen kan tänka sig det.
Tack för att du kommenterade!
Kram!!
Jag har inga bra minnen från amningstiden.. Jag fick ångest och det riktigt kröp i kroppen inför varje gång jag skulle amma. I två månader härdade jag ut, för amma var ju det bästa för barnet och bara något man skulle göra sa alla.. Men efter två månader av nästan ångest, stress och inte alls ett bra mående – så försvann min mjölk, troligtvis av all stress jag kände kring amningen.
Då gick jag över till ersättning, OMG säger jag bara! Jag kom till himmelriket och kunde ordentligt njuta av att vara mamma och jag förändrades helt och hållet, mådde hur bra som helst och nästan dumförklarade mig själv för att jag inte gått över till ersättning tidigare 😛
Jag är väldigt osäker på om jag ens kommer vilja amma igen.. Visst kommer jag kanske prova med framtida barn, men känner jag minsta lilla samma känsla som jag hade med sonen, då blir det ersättning. Tänker inte hålla på och ”tvinga” mig själv 😛
Nej jag förstår dig till fullo!!! Verkligen. Amning ger sån prestationsångest så det är inte klokt. Så länge barnet blir mätt om det så är på ersättning eller mjölk så är det väl strunt samma. Bebisarna känner ju av om man är stressad och mår dåligt så jag förstår verkligen att man inte ens vill testa ibland.
Supersnyggt!
Riktigt fint blogg och toppen 🙂
Åh Johanna! Det är med tårar i ögonen jag läser ditt inlägg. Varför visste jag inte allt det här för ett år sedan? När jag satt och grät och kämpade och kämpade för att få amningen att fungera! Jag fick möta mina egna fördomar ”Vill man amma så kan man!” hade jag sagt innan. Och jag ville! Men det funkade verkligen inte. På BVC fick jag bara snorkigt bemötande. Jag försökte förklara: Men jag har kämpat i sju år, nu får jag bara det här enda barnet – jag vill att allt ska bli perfekt! Jag vill få det här amningsmysandet! Jag vill att han ska få i sig alla viktiga vitaminer och andra näringsämnen! Men han blir inte mätt!
Så fort vi började ge ersättning så började Adam sova. Men det gjorde så ont i mig – jag ville verkligen amma. Alla runtomkring mig tyckte jag gjorde en för stor grej av det. Men i mig är det, och har hela tiden varit, en stor sorg att det inte fungerade. Jag har en stark och frisk son som sällan är sjuk. Han har hittills inga allergier eller astma. Varför kan jag inte släppa det här?
Jo, nu kan jag nog börja komma över det. Tack vare ditt inlägg. Tack vare dig. Tack!
Många kramar
Tack fina fina Heidi för dina ord.
Det är så jävla synd att man ska må så skit över amningen. För det sätter press på en. Man ska amma. JAvisst.. vi som vill och kämpar. Men fan belys svårigheterna också. Att det inte alls är mysigt och gulligull och inte så himla lätt. När jag påpekade detta för barnmorskan, så tyckte hon mycket väl att hon påpekat vilka hjälpmedel som fanns och att det inte var så lätt.
Men isåfall skulle jag väl inte ha mått som jag gjorde.
Tycker absolut inte du ska må dåligt över det Heidi. Du kämpade och slet och ville verkligen. Du är en fin och bra mamma som vill det bästa för ditt barn. Du märkte att han inte blev mätt och gav ersättning och vips så blev han mätt. DET ÄR ATT VARA EN BRA MAMMA DET!!
Så släpp det och tänk istället på att du valde det som ditt barn ville. Inget annat.
Massa kramar till dig
Håller med dig. Ammar gärna och önskar jag kunde göra det mer men med ersättning blev både jag, min son och amningen trevligare. Varför är inte det mer ok? Kände mig dålig i början men är nu jätteglad att jag använder mig av både och, får då det bästa från två världar. Önskar det inte vore denna hets från alla håll. Amningen kan vara jobbig nog ändå precis som det är att behöva ge ersättning. Se det för vad det är och alla blir fina barn ändå. Helt underbart blogginlägg som borde användas på föräldrautbildningen.
Fy vad jobbigt det låter. Jag har haft tur och har bara positiva upplevelser av amningen. Bra att du delar med dig. Tycker de borde ta upp mer om vilka svårigheter man kan ha med amning på föräldrakursen.
Det tycker jag med Anna. Jag saknar den andra sidan av amningen. Den man fick uppleva själv… Kanske ngn gång..
Tack, tack och taack för ett fantastiskt peppande inlägg om amning!
Tack själv Maria 😀