På förmiddagen storstädade vi hela huset. Andy gick och smådammade, jag öste med att röja och plocka undan tre tvätthögar som var rena och mamma dammsög. När klockan var elva käkade vi gårdagens rester till lunch och allt var klart.
När klockan slog två såg det för taskigt ut i vissa rum igen och Marwin hade pinkat på golvet i barnrummet. Petter skrek konstant av någon anledning. Understimulans i guess.
Mamma å Andy hade åkt iväg för att fixa lite grejer, så mistluren var all mine.
Till slut var jag så trött på hans mistlursskrik efter natt med dålig sömn, att jag själv ( helt opedagogiskt) skrek rätt ut och härmade Petter 11 mån samtidigt som jag slog ned ett rivjärn i diskhon och kraschade ett glas mitt i all disk.
Suck!
Då ville jag bara falla ihop i en hög och gråta av utmattning och frustration.
Men så kommer Olivia och ger en en kram och säger att man ska vara glad och man känner sig helt plötsligt rätt dum där man står och lär sina barn vad som är rätt och fel i livet.
Så jag mutade Olivia med en hello Kitty glass och Petter fick ett russinpaket och rivet äpple. Hur många russin och äppelbitar (som dessutom var rivna och svåra att få upp) som jag sopade upp efteråt förtäljer inte historien, men jag gjorde det med, inte med glädje, men med lite mindre suckar iaf.
Nu har precis Petter somnat och jag ska gå och ta ur kycklingpajerna från ugnen.
Fridens.
Gud vad härligt att höra att man inte är ensam om att ha gjort så!
Haha javisst är det!! Alltid skönt med förståelse 😉