Det här med egentid är verkligen en ynnest. Så länge jag ammar köper jag att det är svårt att få till mkt egentid. Men alltså inte ens mellan amningarna får jag en stund själv. Olivia ska duscha med mig, öppnar dörren och ska sitta knä när jag kissar, frågar efter mig och ropar på mig bara jag går in i hallen. Och då har vi öppen planlösning!
Alltså visst gulligt och charmigt å så, men kan ju vara skönt att få duscha själv någongång eller iaf sitta och ursäkta min franska bajsa i fred.
Undrar hur länge denna fas håller i sig.
Snart ska jag ha lite egentid ( med Petter i knät ) och prata med en vän som bor i Norge.
Alltid ngt.
Att vara själv är förbi
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.