Livet runt 40

När namnfesten började vid 14 bjöd jag på välkomstgodis i form av Cake pops (tyvärr inga bilder på denna gudomliga skapelse) och kommentarerna var att det var det godaste de ätit någonsin! Som tur var hade jag redan skrivit ned receptet på dem och det låg tillgängligt i köket för avskrivning till de som ville.

Vi minglade i cirka 40 minuter tills alla kommit (38 vuxna och 7 barn) och drog sedan igång själva ceremonin. Min lillasyster hade lovat att hålla i den (trots en rejäl förkylning) och hon berättade varifrån Olivia fått sina namn och så läste hon en dikt. Gudfar/Andys bror satte en blomsterkrans på hennes huvud och det symboliserade själva ”dopet”.

Då vi inte har några fadderbrev då hon inte döps i kyrkan, hade jag fixat presenter till dem istället. Gudfar fick en t-shirt som det stod The Godfather – Christian på och gudmor fick en som det stod The Godmother på. De verkade nöjda och glada.
Efter namnceremonin fikade vi och öppnade lite presenter efteråt.

Mitt i presentöppningen kom min överraskning till Andy, en elev från kulturskolan som skulle spela 3 låtar, Teddybjörnen Fredriksson, Älskade barn och Young Dad med Hoffmaestro. Det gjorde succé! Andy grät, jag grät och det var en riktigt mysig stämning i finska föreningens lokal.

Efter hans uppträdande bestämde jag att vi skulle sjunga Olivias favoritsång med gester tillsammans ”Jag gick in i en affär”. Jag hade skrivit ut sången och den låg redan på bordet framför varje kopp, så ingen kunde smita undan. Det var roligt att se stela karlar vippa på rumpan i sista refrängen.
Efter det öppnade vi de sista presenterna och sedan plockades den hemmagjorda ostkakan fram.

Vi fick även ett fint tal från min moster Rut och då började jag gråta återigen. Det var mkt tårar under hela dagen, men det var glädjetårar. En underbar namnfest för lilla Olivia. Det enda jag känner som var tråkigt var att man inte hann prata med alla. Jag hann definitivt inte prata tillräckligt med min vän som kommit ända från Norge för att närvara. Känns tråkigt faktiskt, men så är det väl när man är värdinna..

Innan alla åkte hemåt skrevs det i dopboken och delades ut tack-kort som jag gjort i förväg (bra att spara på porto).

Kvar sedan var ”endast” städning och disk, men har man världens bästa familj så har man. Storebror tog tag i all disk och verkligen öste i köket, lillebror dammsög, jag plockade skräp och ställde iordning alla stolar och bord, Andy slängde skräp, hans vän Marcus torkade alla bord och mamma moppade golven. Vi var klara på 1,5 timme. Fan skönt att folk hjälper till.

Nu när man ser tillbaka är det med glädje och lite sorg i hjärtat. All planering i månader och så är det över på några timmar, några ynka få timmar, men det var en fin dag och jag hoppas Olivia kommer se det på bilderna och på alla fina hälsningar hon fått i sin bok.

Tack än en gång till alla som var där och gjorde dagen helt oförglömlig!