Livet runt 40

Igår tog det lite över en timme att söva Olivia. Vi brukar byta av efter en halvtimme, men jag sa till Andy att jag skulle sitta där tills hon somnade. Något som slog mig när jag satt där var att hon kanske är mörkrädd lilla hjärtat. Hon vaknar ju flera gånger per natt och då i ett kolsvart rum. Inte konstigt att hon blir rädd om hon haft en mardröm.
Vi drog därför upp mörkläggningsgardinen och efter en flaska välling sov hon ända till klockan 6 utan att vakna. Kan vara en tillfällighet, men vi kommer definitivt att ändra på rutinerna nu.
Jag googlade detta igår också och vid 2 års ålder sker en stor utveckling för dem som ger ångest och rädsla för separationer. Tilläggas bör oxå att hon nu fått ett syskon och ska börja dagis, det blir mycket på samma gång.
Hon har ju varit väldigt mammig ganska länge och det är i stort sett bara jag eller Andy som kan söva henne (mormor gick oxå bra, men de träffas så pass mycket oxå). Hon frågar efter mig jämt när Andy söver henne och det är mig hon ropar efter när hon vaknar.
Vi bestämde igår att vi ska köpa henne en nattlampa, gärna en som visar bilder på väggarna när den snurrar och så ska vi sätta på lite godnattvisor på hennes cd när hon ska somna. Vi är beredda på att testa allt så hon kan sova bättre. Man märker ju så stor skillnad på henne under dagen när hon sovit kasst, mycket gnälligare och får man säga jobbigare?
Synd bara att hon inte fyller år snart så man skulle kunna önska sig nattlampa och lite mer gonattsånger på cd, blir ju lätt dyrt när man kommer på saker som kan förbättra.
Och sova borta för Olivia, alltså utan mig eller Andy är absolut inte att tänka på. Hon ska känna sig trygg nu i första hand. Jag vill inte att hon ska känna att vi lämnar bort henne för att vi fått en ny bebis. Hon förstår ju inte varför inte vi sover med henne och varför hon ska sova hos någon annan oavsett vem det är. No way.
Övernattningar har sin tid och plats. I sinom tid. När hon är mogen och vill det själv.
Man ska aldrig jäkta.
Men ikväll blir det att leta nattlampa på nätet. Tips någon?
Nu väntar jag in mitt dagisbarn och dagispappan :).