Livet runt 40

Vårt barn = allas barn?

Sedan man blev gravid och sedan födde barn har jag förvånats över människor runtomkring. De lägger sig i ens graviditet. Allt börjar med att man eventuellt tar reda på vilket kön det ska bli vid RUL. Människors åsikter är att man förstör det roliga. Say what? Hur kan man förstöra det roliga, när det roliga börjar när bebisen kommer oavsett om man vet vad det är för kön eller inte.
Vidare följer att de har åsikter om vad man ska välja för namn. De frågar och man svarar vad man tänkt. Folks åsikter låter inte vänta på sig. Namnen man säger är antingen fula, gammelmodiga eller så har de känt ngn sur gammal gubbe eller ngn gammal idiot till lärarinna hette så, så det kan man omöjligt välja. What the f**k? De namn man säger har man ju valt för att man tycker de är fina. Man väljer väl inte namn som är fula till sitt barn?
Vidare sen följer hur man uppfostrar sina barn. Vi har valt att inte ge Olivia socker. Ja nu får hon ju äta glass från och med i sommar och herregud vad folk har åsikter om detta. Vi får ständigt försvara ?! oss varför vi väljer att inte ge henne socker. Är inte det bra att hon inte äter socker? Vi gör ju inte det för att vara taskiga. Det är snällt att hon inte blir beroende av socker för tidigt. Hon har all tid i världen att hinna trycka i sig så mkt godis hon bara vill. Varför kan inte det valet bara vara bra? Varför ska man försvara ett bra val? Jag förstår om man skulle få försvara ngt som var fel, men detta.. detta är ju bara bra.
Vårt val – vårt beslut.
Vi vill heller inte att man tar nakenbilder på våra barn. Vår åsikt är varför ska man? Grejen är ju att i dagens samhälle finns det så mkt pedofiler och man vet aldrig vad man har för folk runtomkring sig. Oavsett vad folk säger att de känner alla. Nej, man kan aldrig känna en person utan och innan. Den enda du känner ordentligt är ju dig själv. Därför vill jag inte att folk har naken bilder på våra barn. De är lika fina med kläder på sig oavsett hur naturligt det än må vara att vara naken. Det får folk respektera.
Jag kan fortsätta i det oändliga med saker som folk har åsikter om i vår barnuppfostran. Sovrutiner, sova borta rutiner, matrutiner m.m.m.m. Så länge man inte gör ngt fel tycker jag det är taskigt att påpeka att vi gör ”fel” eller tycka saker är löjligt som man gör.
Men alla familjer är olika. Vi är en familj. Vår familj. Som gör våra rutiner. Vi känner ju våra barn bäst. Vad de mår bra av. Vi vill skydda våra barn, göra det som är bäst. Våra namn vi valt har vi valt för det är våra barn och namnen är fina.
När man får barn, ger det automatiskt rätten till att påpeka, kommentera, konstatera och peka med hela handen vad man gör för ”fel”?
Jag tycker inte det. Man får respektera folks val (om de inte är helt åt skogen och barnen far illa). Det ligger ju ofta ett medvetet val bakom.
Hur har ni det? Påpekar folk och har åsikter om vad ni gör och bestämmer?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. myfamily

    Känner så väl igen mig! Man får kommentarer/råd/pikar av främlingar på gatan, på arbetet, släkt och familj, grannar, alla! Man kan bli galen ibland! Jag får ofta ”försvara” att det är så tätt mellan barnen, det är visst inte ok. Jag tänker mig alltid för innan jag öppnar käften för jag vägrar vara en sån där ”veta bäst morsa” eller ge råd som ingen bett om. Alla som varnat mig för det ena och det andra har haft fel jämt. Vad är det för fel på folk, kan de inte tänka till lite innan de slänger ur sig saker?

  2. Karin Åberg

    Många gånger under min graviditet berättade folk för mig hur fruktansvärt jobbigt det är att ha barn. Det tyckte jag var väldigt märkligt. Vet inte folk att det finns preventivmedel så de hade kunnat slippa? Och innan man får barn själv så är det man tycker och tror liksom inget värt så det spelar inget roll vad man svarar. När man sen har fått ett barn så vet man ändå inget för att man inte har två. Jag har fått kritik för att jag har Ivar i famnen så mycket och inte låter honom skrika – av en jämnårig till mig märk väl, inte en gammal tant – med motiveringen att jag inte skulle kunna göra så om jag hade fler barn. Vad är det för skäl då? Ska jag straffa Ivar för det och låta honom skrika av något slags märkligt rättviseskäl? Nä, det bästa rådet till gravida och föräldrar är att inte lyssna på råd man inte har bett om!

  3. Birgit

    Om jag känner igen mig… Min svärmor är nsätan värst, för hon klagar på allt känns det som; han äter för mycket, för lite, fel saker, han har för mycket kläder på sig, för lite… Vi nattar honom till hårdrocksmusik (ok, lite ovanligt men wtf, det funkar!) och det är förstås fel, samtidigt är det fel att vi ber folk prata lite tyst när han väl har somnat – kan hon bestämma sig liksom?!? Fattar inte vad det är med barn som gör att folk tycker de har rätt att kommentera allt!
    Sv: Jag fattar inte varför men nu hade din kommentar blivit skräpmarkerad igen!! Så skumt!! Du skriver ju inte massa länkar eller nåt… Hittar ingen inställning för att säga ”den här litar jag på” och jag kollar ju mest från mobilen numera och där ser jag inte skräpposter… (Oxå lite märkligt). försöker komma ihåg att gå in då o då o kolla från datorn så jag inte missar dina kommentarer!
    En fundering, kan det vara för att du skriver under som ”missjoi”? Om wordpress tycker det låter mystifikt på nåt sätt… 😉 Testa att skriva under som Johanna eller nåt en gång, så ser vi om det funkar! 🙂
    Kram kram

  4. lisa

    Håller med helt och hållet!! Dessutom tillägger folk ”det är inte lätt för dig att veta som är så ung”. Sånna kommentarer gör mig galen!!

  5. Ida

    Det här är precis som om jag skulle skrivit det själv! Jag så rent ut sagt förbannat trött på folk som ska lägga sig i och tro att det kan allt så mycket bättre! Som du skriver, vi känner ju våra barn utan och innan och kan läsa av dom på 5 sekunder, varför skulle då inte vi vara de som är mest lämpligast att ta hand om dom? Till och med på vårt Bhv är de experter på att påpeka massa saker, vi började ge Thea gröt och smakportioner innan hon var halvåret och det skulle vi ju ABSOLUT inte göra enligt dom. Men när hon sitter med oss vid matbordet och verkligen vill äta kan man ju inte bara ignorera! Nu ammade inte jag heller så det fanns liksom inget att konkurrera bort ändå tyckte dom att vi gjorde helt fel. Och att vi har henne i baksätet var ju jätte hemskt. Suck säger jag bara! Thea mår bra, äter gärna nya saker och sitter alldeles super i baksätet. Så jag säger; påpeka på bara men jag lyssnar inte 😉
    Kram