Livet runt 40

Att amma första bebisen mot andra bebisen skiljer sig ganska mkt. Med bebis 1 hade jag ångest över att inte kunna prestera som man lärt sig på kurserna och som barnmorskorna sa. Man visste ingenting att det kunde krångla, att brösten svällde upp likt stenhårda ballonger, att bebis mun kanske är för liten för just ditt bröst. Tårarna var oändliga. Tårar över att bebis inte skulle få i sig tillräckligt, frustration över att man kämpade så mkt med att få fast det lilla pyret på sin barm. Tårar över att man var otillräcklig och en dålig mamma. Amning med bebis 1 gjorde ont, rejält ont i ett par månader, sen var det helt plötligt över. Kändes ingenting. Frid.
Nu med bebis 2 vet man bättre. Jag är lugnare och blir inte alls stressad om det tar tid. Jag vet att jag inte är en dålig mamma även om jag får använda amningsnapp eller ta till ersättning. Huvudsaken är att bebis får mat på ett eller annat sätt. Man har lärt sig knep hur man ska hålla bebis för att han lättare ska få tag. Man vet att han får i sig tillräckligt annars märks det ! Om det inte märks så luktar det aceton ur munnen och då är det hög prio att söka hjälp.
Amning med bebis 2 gjorde ont i ca 2 veckor, sågningen i bröstvårtan kändes rejält, men helt plötsligt var det över. Frid.
Men det är synd att på alla föräldrakurser man går på att de inte tar upp mer fall där amningen inte fungerar. Visar mammor som kämpat och lyckats och misslyckats. Visat tips från mammor, inte bara barnmorskor. Man behöver höra att allt inte är rosa moln och gulligull och att det kommer änglaströ över dig när du ammar. Det är inte skitmysigt att amma när det krånglar och gör ont. Det är frustration och ångest. Ingen vill känna sig som en dålig mamma. INGEN. Och det spelar ingen roll hur många som säger till en att man inte är det, för har man fått den känslan så finns den där. Den enda som kan få bort känslan ur huvudet är en själv. Och det är ett hästjobb det.
Nej, in med mer ”vanliga” fall av amning i kurser. Kanske kan det få fler att söka hjälp och kanske inte känna sig som en dålig mamma när det inte fungerar.
Barnmorskorna säger att man ska kämpa på i flera månader om amningen inte kommer igång. Allvarligt.. Vem orkar det psykiskt?
Jag har idag en väldigt matglad kille som gärna puppar varannan timme och ibland endast 1,5 timme mellan gångerna. Jag är skitglad över att det krånglat så pass lite ändå. Det är fortfarande bara vänster bröst som är krångel med, kanske kan det bero på att det är där hjärtat sitter. Olivia var oxå svår på den sidan. Vi köpte amningsnapp och satte på, men Petter vägrade och bara gallskrek, så vi får kämpa på utan. Och det gör jag gladeligen, för denna kämpning tar endast ca 5 min.. Med Olivia kunde man få hålla på i nästan 30-40 min.
Men amning.. herregud.. det är inte gjort på en handvändning.