I våras och somras och ja en bit in i hösten höll jag igång med träningen riktigt riktigt bra. Jag blev irriterad och kände mig inte tillfreds när jag inte fick träna. Och dessutom kände jag att jag hade muskler och orkade mer.
Min sjukdomsperiod var noll. Jag var sjuk i december förra året sist. När hände det liksom…
Men så kom köksrenoveringen och jag behövdes hemma. Vecka 43 blev 44 blev 45 och 46.
Ingen träning ..
Abstinensen slet i mig och jag kom äntligen iväg en dag i vecka 47.
Slutade med ont i halsen och feber efter den intensiva hösten av renovering och bröllopsplanering.
Så här sitter jag igen.
I sängen.
Jag ska iväg och träna idag.
Jag behöver det. Det vet jag
Men ändå är det så förbannat svårt att ta mig i kragen och faktiskt dra dit för nu är det ju ingen vana igen…
Fan.
Kondition är verkligen en sak som försvinner fort. Likaså muskler
Varför kan im muffinskroppen fixa sig lika fort?
Jag har blivit försoffad.
Men ikväll ska jag iväg..
Jag kommer avlida garanterat… Men kanske blir lättrre till nästa gång…
