För åtta månader sedan fick en av mina finaste barndomsvänner en liten Elmer. Lilla Elmer föddes i vecka 32 och har sedan dess haft en speciell plats i mitt hjärta.
Tyvärr bor de i Ängelholm så att träffa honom har varit svårt.
Men idag. Idag skedde det.
De var på besök i Laxå så jag och barnen drog dit.
Å så klart var han lika söt som på korten. Om inte sötare.
Men att jag och Madde skulle få en syl i vädret och uppdatera varandra med saker det gick liksom inte.
Att jag ens kunde trott det är skrattretande.
Petter ömsom klättrade ömsom sprang.
Olivia härjade, sprang eller pratade i mun på oss.
Idag var de väldigt levnadsglada.
Och lille Elmer hoppade i sin hoppgunga, var söt och hade ont pga kommande framtand.
Vi gjorde våfflor, drack kallt mikrat kaffe i omgångar och bytte bajsblöjor.
Alltså vi hade trevligt och mysigt, men vad sjutton sa vi egentligen?
Nästa gång får karlarna följa med. Ta barnen så vi kan prata ikapp.
>
