När jag var liten gick jag ALLTID påskkärring och oftast med min vän/släkting Madde och hennes syster Helena eller min vän Mia. Jag ritade flera hundra påskbrev. Alltid för hand. Inget fusk med färdigritade inte. Noggrant.
Vi gick länge och fick ihop MASSOR av godis, pengar och saker.
Längtade varje år till påsken.
Nu när man har barn själv funderar man ju lite på det här med påskkärringar. När börjar man och ska de gå. Olivia är 3 år och jag tänker absolut inte tvinga henne att klä ut sig och sminka om hon inte vill.
Nu tycker hon ju att det är roligt att klä ut sig, så jag tror inte att det skulle bli några problem.
Sen funderar jag på att göra det i liten skala. Det räcker med här i Väse. Gå lite grann runt bland grannarna. Få lite godis.
Petter gillar knappt att ha kläder på sig alls, så är tveksam om han vill klä ut sig överhuvudtaget.
Tänker inte tvinga honom, för vill inte ge det en negativ effekt så de vägrar och tycker det är hemskt i massor av år framöver.
Men som sagt.. liten skala iår. Väse by räcker gott.
Hur tänker ni?
Går ni påskkärringar/påskgubbar?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
När jag var liten gick vi alltid påskkärring runt kvarteret där vi bodde. Jag, mina syskon och kompisar. Vi målade fina påskbrev och fick ihop lite lagom med godis. Mina barn har dock aldrig tyckt att det varit särskilt roligt att klä ut sig. Så de har inte velat gå och jag tvingar dem inte. De får välja själva. Att lämna ut godis till de barn som kommer till oss gör de dock mer än gärna 🙂
Kram
Tycker också det är en trevlig tradition, vi var alltid påskkärringar. Gick åtminstone till mormor och morfar. Tänker ju inte heller tvinga mina barn men hoppas de vill.
Kan du inte snälla söta resencera er nya vagn och åkbräda? Ska snart shoppa själv nämligen 😉
Självklart ska jag göra det Sofie! Försöker med det ikväll! Kram