Livet runt 40

Petter är en väldigt bestämd herre. Han vet vad han vill och ibland hur han ska få det.
Hans vokabulär är mindre än vad han önskar och därför har han börjat skrika. Skrika rätt ut! Högt. ASHÖGT.
Rätt ut. Tinnitus i öronen.
Vi försöker hyssja och säga TYST. Lugna. Bära ut. Sätta i soffan. Ignorerar. Säger till.
Skrik. Hal som en ål. Lealös.
Spänner ögonen i oss och skriker.
Och visst kan det vara så att han skriker för att han inte kan prata än. Det är hans sätt att säga ifrån, hans sätt att prata.
Det är ju jämt litte jobbigt att ha en unge som skriker så himla högt. Vi snackar inte barytonröst här inte, vi snackar asljus ej sprucken röst.
Det har den senaste tiden bara eskalerat också, så jag vet inte vad man ska göra för att få bukt med det heller.
Vi har försökt med allt. Ja, känns det som iallafall, men vad vet jag.
Jag är blott en tvåbarnsmor som inte hade det så här med första barnet.
Tips, trix eller bara avvakta?