Livet runt 40

Igår rann bägaren över.
Jag grät och grät och grät.
Såg ingen återvändo. Att ha haft en liten tjej som varit sjuk i omgångar med 3 penicillinkurer tar även på föräldrarnas krafter. Vi har bråkat och varit irriterade. Ingen har sovit. Oroliga magar. Magkatarrsmagar. Vem ska jobba? Vem ska vara hemma?
Jag satt ihopkurad som en liten Quasimodo och hulkade på sängkanten medan Andy ringde 1177 och frågade om Erymax och ögoninflammation.
Inget konstigt sa de. Hon har även en virusinfektion i kroppen därav ögoninflammationen. Bara tråkigt att trumhinnan sprack samtidigt som hon fick en ögoninflammation.
Jag hör vad de säger, men när man är orolig dämpas inte ångesten i mammamagen.
Somnade med rödsvullna ögon och vaknade med ångestklump i halsen. Redo att åka till jobbet.
Efter lunch ringde hon mig till jobbet och grät. Jag vill inte vara hemma längre mamma. Jag är frisk.
Hugget som kom i magen var hårt och brutalt. Ångesten total. Tårar nära.
Vågar inte lita på att lilla Olivia ska få vara frisk länge. Med penicillin i kroppen har hon inget immunförsvar.
Efter jobbet åkte jag och köpte stor godispåse (det bygger immunförsvar va?) och hyrde både Alfons Åberg och Barbiefilmerna.
Olivia har ikväll dansat och sjungit och hållit låda för 3. Stackarn är ju så uttråkad så hälften vore nog.
Älskade unge.