Livet runt 40

Jag ska inte sticka under stol med att jag längtar tillbaka till jobbet. Det fullkomligt suger att vara inne i samma hus i nästan 10 dagar. Visst jag har kommit ut lite grann och sett mig om. En natt var jag ju till akuten på CSK och en annan dag på förmiddagen stack jag ju till vårdcentralen för att få bli klämd och känd på av en irakisk läkare som gick introduktion.
Så kan jag egentligen klaga? Ja!!!! Så in i helvete kan jag det.
Jag har lekt affär så penningpungen är tom till och med på flugor. Jag har pratat bajs bajs och åter bajs i dagarna tio.
Jag har hostat mina lungor blå och revben sköra.
Jag har hunnit se säkert fem sex filmer ( så nu kan jag inte klaga på det längre) och säkert 20 avsnitt av Hot in Cleveland.
OS har jag sett samtliga medaljer Sverige tagit och har även kollat curling, snowboard och skidskytte. Check.
Att ha två barn som varit sjuka samtidigt som jag själv har varit sjuk har varit en pärs. Barnen är väldigt mammiga annars också, men herregud nu har tillochmed Petter kallat Andy för mamma och ibland har han inte ens tittat på honom.
Och hur den lille sötskiten kan vilja se på detta bleka fejs låter vi vara osagt. Tycker han att jag är det vackraste som går på denna jord, ja då ska jag inte vara den som berättar sanningen för honom.
Imorgon blir det jobb. Åh du härliga jobb. Vuxna samtal, använda huvudet för att tänka ut kluriga saker med, kissa och bajsa med stängd dörr ( och som jag ska njuta av varje droppe), äta lunch och bara mata mig själv och icke att förglömma – dricka varmt kaffe.
Jag längtar redan, nästan så jag ska gå och lägga mig nu.