Livet runt 40

I tisdags gick Andy med Olivia till dagis vid 9-tiden. Hon hade varit pigg i flera dagar och feberfri i 2. Jag och Petter låg sjuka hemma och hon tjatade om att få gå dit. Därför tog vi ett gemensamt beslut att hon kunde få gå dit i några timmar om hon ville. Hon var ju pigg även om hon hade lite hosta kvar.
Väl framme vid gympasalen där de skulle ha Röris möttes Andy av en märklig blick av en i dagispersonalen.
” Är hon frisk?”
Ja sa Andy hon har bara lite hosta kvar. (Olivia hostade nämligen en del efter att ha fått frisk luft i lungorna, som man brukar göra efter sjukdom).
” Och Petter då? Frågade personalen. Är han hemma?
Javisst sa Andy. Johanna med. De ligger båda däckade hemma i influensa.
Jaså, så de är hemma fortsatte hon och bara stirrade på Olivia. Ja här ska vi först ha gympa och sen ska vi vara ute hela förmiddagen innan vi går in. Så det är ju bara att hoppas att hon fixar det. För inne kommer vi inte vara på FLERA timmar. Så visst hon kan vara här, bara hon orkar. Man brukar ju vara rätt matt efter en sjukdom.
Andy var så jäkla irriterad när han kom hem. Han hade fått himlande med ögonen och de fick oss att framstå som dåliga föräldrar som gjorde vårt barn en tjänst genom att ta henne till dagis där hon blir stimulerad och får hitta på saker när halva familjen ligger avdröpta i snor hemma.
Vi har ju liksom inte magsjukan!
Vid 2 hämtade han hem Olivia och hon hade inte behövt vara ute, för det ville hon inte. Så hon hade varit inne själv och pysslat.
Andy sa till dagis att hon kommer inte imorgon, hon får vara hemma.
Sen tog vi ett beslut om vi inte tar henne dit på hela veckan. Hon är rastlös som få hemma, men har iaf fått gjort lite dagsutflykter till affären med Andy, så alltid något.
Just nu känns det ofantligt bra att vi ska byta dagis om drygt en månad. Kunde fan inte komma lägligare.