Ni vet känslan när man hämtat på dagis. Man packar på alla barnen och börjar sin vandring hem. Man känner helt plötsligt att något är fel. Något är inte som det brukar. Man kan inte ta på vad det är, men förnimmelsen är där. Pockar. Pockar på ens uppmärksamhet.
Man möter folk som tittar. Tittar lite hånfullt. Ler och fnissar till.
Man rynkar pannan och stämmer ögonen i dem.
Vem tror dem att de är?
Går fortfarande hem med en känsla av att man glömt något.
Känsla av obehag.
Ryser.
Funderar på vad det kan vara.
Känslan är med ända in. In i hallen.
Kollar. Snuttar är med. Båda barnen är med. Ingen kvar på dagis.
Tills man upptäcker
