Livet runt 40

I söndags när vi var och åkte pulka hände en smärre katastrof.
Den upptäcktes vid bilen och ni kan ju bara gissa er till att det var bilnyckeln som saknades.
Och japp det var min jackficka den legat i. Min öppna jackficka.
Att vara utomhus och åka pulka när det ligger flera dm snö med öppen jackficka hör väl inte till mina mest smarta stunder i livet.
Men ibland blir det hjärnsläpp även i denna hjärna.
Panik utbröt i båda vuxnas hjärnor och båda insåg att det krävdes en enorm tur och tålamod att hitta och leta efter en bilnyckel i Mariebergsskogen. Dessutom fick jag en hemsk förnimmelse då nyckeln kunde ha hamnat en en hästs mage, då han nöp tag i min jackficka och började tugga efteråt.
Vi bestämde snabbt att jag skulle dra hem barnen på pulka till mamma och Andy skulle leta.
Vägen till mamma är just mestadels just väg och dra två pulkor med totalt ca 27 kg barn på, på asfalt och grusad snö är ju inget jag rekommenderar. För fy fan vad tungt det var. 1.5 km senare var jag sjöblöt av både blod, svett och panik, men ändå framme.
Mitt scenario att en skulle behöva stå bredvid bilen och vänta in den andre som varit tvungen att ta bussen hem för att leta på extranyckeln och ta bussen tillbaka, grusades som tur var genom att Andy körde upp bredvid mig med vår bil.
Någon snäll figur hade hittat bilnyckeln på en isfläck och lagt upp den på en sån sandlåda.
Fatta turen!
Tänk om den hamnat i djupsnö eller hästen käkat upp den.
Då hade vi fått vänta på töväder eller matsmältningen innan vi fått se den igen.

En lite lättare Joi fast ändå större av alla muskler jag drog på mig med av pulkadragningen.