Olivia har varit så dryg under eftermiddagen och kvällen. Hon har verkligen testat gränser och tryckt på alla knappar som finns. Hoppat på sina leksaker.
Ett tag stod hon och skrek rätt ut. Illvrål. Bara så där.
Då blev jag arg. Skrikiga barn är bland det jobbigaste jag vet.
Så jag bar upp henne till sin säng.
Sa att nu räcker det. Vi skriker inte i denna familj.
Hon skrek igen. Så höll vi på.
Till slut sa hon förlåt.
Gick ned.
Osams efter 30 min igen. Stod och hoppade i sängen och släckte lampan så Petter blev rädd och slog sig.
All hennes trots gör Petter väldigt obekväm, så han började buttas och skrika han med. Och ställde sig på stolar.
Trumhinnan bara skallrade i örat på mig.
Såvad slutade det med?
Jo sängdags en timme innan utsatt tid.
Sitter nu och väntar på att de ska sova.
Petter åker med han med.
Han är så pass förkyld att det inte skadar om han sover lite tidigare.
Får väl se hur natten blir.
Så eftermiddagen har varit tålamodstestande. Öronen och halsen vet att de lever.
Sweet god.
Ja, hon var som en liten ängel. Sa bara: ja mojmoj, till allt jag bad henne om. Lugnet före stormen tydligen.
Hon skötte sig så fint på jula förut den lilla fröken 🙂
Klart hon gjorde.. likadant hos mormor.. den lille spjuvern