Emellanåt funderar jag på att sluta blogga. Ibland funderar jag på att börja blogga anonymt. När nära och kära läser bloggen känner jag att man ibland blir hämmad. Man kan inte skriva allt man känner och man vill heller inte göra det.
Ibland vill jag inte dela med mig av mina barns liv, för de väljer ju inte det själv. Ibland vill jag lägga locket på och ibland vill jag berätta allt med modifikation.
Ibland är jag beroende av bloggen och mina underbara läsare. Älskar att få kommentarerna från er och att ni delar med er av era åsikter och tankar.
Ibland vet man inte vad man vill och ibland är allt logiskt.
Vissa dagar funderar jag mer. Mer och mer på att byta namn på bloggen. Byta portal.
Eller lägga ned.
Fast ändå inte.
Starta om.
Anonymt?
Tankar om bloggen
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
jag funderar i samma banor – OFTA !
Det kanske är därför inläggen kommer allt glesare.
Jag hade faktiskt en anonym blogg från början där jag skrev av mig fullständigt.
Nu väljer jag ofta mina ord.
Men trots att tankarna på att sluta finns är jag inte där – riktigt än…
Kram
Japp. Hade oxå en anonym blogg i början. Det var rätt gött faktiskt.
Funderar ofta i samma banor…. Jag slutade nästan blogga helt när jag upptäckte att vissa härifrån använde google translate för att läsa vad jag skrev. Det blev först och främst ganska fel översatt många gånger, sen skrev jag ganska öppet om tjejernas tillstånd, saker som deras pappa valt att inte berätta för farmor och farfar, så det hade ju kunnat bli rätt konstigt… Jag flyttade bloggen och meddelade bara vissa den nya adressen. Lägger aldrig ut länkar på fb utom på deras egen sida som är låst från Italien. Man kan alltså inte se den sidan om man befinner sig i Italien…
Ja fy fan vad jobbigt. Ja jag tror vi är många som tänker lika. Man vill vara anonym och samtidig dela med sig.
Fattar att du känner för att vara anonym ibland. Ofta skriver du lite halvkryptiska grejer om relationer till andra, händelser osv. För mig som inte känner dig alls kan det vara lite frustrerande, jag blir ju extra nyfiken…. OM du skulle välja att börja skriva anonymt, skulle jag kunna få veta den nya bloggen om jag mejlade?
Ja det skulle du. Självklart. Punkt
Nej sluta inte blogga. Du är min räddning varje dag. Du får mig att skratta, att bli rörd och att inte känna sig ensam som förvirrad, förtvivlad,irriterad mamma och fru. Du förfinar liksom inte den här otroligt både underbara och jobbiga vardag vi lever i 🙂 Så får jag vara självisk. Sluta inte!!!!