Livet runt 40

Vad är som gör att andra måste kommentera hur andra ser ut? Att kommentera hur ful någon är, hur tjock den är eller hur den klär sig?
I vuxen ålder?
Efter att ha läst bloggkommentatorernas inlägg blev jag upprörd och kände mig tvungen att skriva ett eget inlägg om detta ämne.
Vad är det som gör att andra människor känner ett behov av att kommentera andra människors fel och brister. Och vad är det som säger att det de påpekar är en fel eller brist?
Kanske har människan bakom bristen aldrig sett sin brist som just det utan som en av det fina den har. En egenhet som gör att just den till den. En egenhet som gör att man får en lite mer personligt utseende. Inte som alla andra.
Jag har genom åren fått kommentarer om att jag har små bröst. No shit! Det har jag liksom alltid haft. Jag vet om att de är där. Inte så stora.
Komplex över dem har jag ständigt haft tills jag blev gravid och fick jättebomberna från granatstan och visste att jag absolut inte ville ha dem. Jag var nöjd med mina små (dock inte utsugna).
Men att ha haft folk som har påpekat att de är små (inga vänner eller pojkvänner) har satt sina spår tills jag kunde ryta ifrån och säga ”Ja och jag vill inte ha en pojkvän som har större tuttar än mig ”.
En annan kommentar jag fått är att mina framtänder inte är raka. Ena tanden ligger liksom lite ovanpå den andra. Också något jag haft stora komplex för, men när jag var yngre tyckte jag att tandställning var lika med döden och jag vägrade. Så framtänderna började klättra lite snett. Jag hatar det. Hatar att se mig själv på bild när jag ler. Det förstör hela utseendet tycker jag.
Det har till och med kommit fram en kille på krogen när jag stod vid baren och bara sagt ”Vet du att dina tänder växer på varandra”.
Jag blev paff och stum och fann mig ingenstans. Kvällen var förstörd och jag ville bara gå och sätta mig och gråta och dricka mig stupfull.
Alltså vad fan tänker man med när man kommenterar så? Vuxna människor.
Jag skulle aldrig komma på tanken att gå fram till en karl och säga ” Fan du ser ut att ha liten kuk” eller ”Jag ser att du börjar få flikar”.
Jag är uppvuxen med en mamma som aldrig pratat skit eller påpekat folk hur de ser ut. Himla fin egenskap tycker jag. När man är ung tänker man inte på det för man är för upptagen med sig själv, men nu vill jag bli likadan mot mina barn.
Jag vill inte lära mina barn att det är okej att påpeka att andra människor är fula, för vad är det som säger att de är det? I någons ögon är jag ful, i någons ögon är jag vacker, men varför måste man bli satt i kategorier.
Varför är det ett nöje att kommentera folks bilringar, bikinihår, öronhår eller skelögdhet.
Kanske har människan bakom påpekandet aldrig ens reflekterat över det som sägs eller kanske trycker man på en jävligt öm punkt som får en över kanten, vilken man nyss lämnat.
Nej jag förstår inte vad som driver människor till att öppet sitta och göra sig roliga på andra människors utseende.
Bottnar allt i egen dålig självkänsla eller är det bara en äcklig egenskap man är född med?
Jag har lärt mig att svara tillbaka och inte ta åt mig av elaka eller hånfulla kommentarer, men ibland är det svårt.
En kommentar som är bra är ”Hur menar du nu?”. På så vis bollar man tillbaka det de sa och de får försvara sig istället för att få ett mothugg. Fungerar klockrent, men ibland är man inte stark nog att kommentera.
Men jag ska göra mitt bästa för mina barn att visa att det inte är okej att påpeka andras utseenden. Det är fult och inte okej.
Och det gäller även folk som är här!