När man skaffar barn skaffar man även påfrestningar. Påfrestningar på förhållandet och livet.
När man skaffar barn, skaffar man även dåligt med sömn och skrik i öronen. Gärna då i samma veva .
Man skaffar osammanhängande mat och vattenvanor och går ständigt med oro i kroppen.
Ibland blir man oense och bråkar om de mest triviala saker (eller stora saker) såsom vem som sovit minst /mest eller om man haft egentid och kommit hemifrån.
Eller när man hade sex senast, oftast väldigt länge sedan, så det är man oftast ense om.
Att skaffa barn är glädjen i livet och ger livet mening och lycka.
Men att skaffa barn tär på förhållanden. Man bråkar fast man inte vill och saker man förut struntat i kan vara stora nästa dag. Man är glömsk i vissa lägen och långsint i andra.
Man kan bli bitter och avundsam i samma veva som man unnar den andre att hitta på saker och komma hemifrån.
Man lever på lite pengar, man lever på lånad sömn.
Hormoner i svallning. Kropp i ofas. Psyke i obalans.
Känslor i överflöd för barnet och en pockande irritation för den andre partnern.
Man kämpar att få ihop livet i familjen och livet utanför familjen.
Man pressar in i familjeschemat för pressen utanför. Man pusslar och pysslar.
Oftast utan tid för förhållandet.
Att skaffa barn ger näring till förhållandet och extra kärlek till varandra.
Men att ha tid att nära förhållandet och leva efteråt är svårt.
Jag tror att klarar man småbarnsåren, så klarar man allt.
Klarar man småbarnsåren klarar man allt
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Att det tär är bara förnamnet. Helvete vad en får kämpa för att inte tappa bort varann. Sen är det ju säkert olika från förhållande till förhållande. Hur man är som person och vilka arbetstider som råder för den som jobbar.
Jag var ensam 4dygn i veckan med borta jobbande man nu april-oktober. Inte att rekomendera. Det har slitit hårt, alltför hårt.
När vi ”bara” hade Nora så förstod jag inte varför så många småbarnsföräldrar gav upp och gick skilda vägar. Efter den här sommaren så förstår jag att de säkert inte gett upp, de har kämpat i motvind och sen tappat bort varann och inte orkat mer.
Det sägs att det är viktigt att ta sig tid tillsammans bara vuxna. Men det är ju inte så lätt, mycket runt omkring som ska stämma in.
Men den där kvarten som kan bli ibland när barnen somnat och en ligger bredvid varann i sängen och skvallrar lite om totalt meningslösa saker är guldvärd. Att inte alltid prata om hur en ska lösa problem utan bara prata om vad grannen sagt om ”han i böjen” är väldigt viktigt, viktigare än jag nånsin trott att det kunnat vara.
Bra inlägg, skönt att läsa att en inte är de enda som kämpar, pusslar och suckar över hur slitigt det kan vara att ta hand om de där söta små en älskar mer än livet självt.
haha, så sant! MEN sååå viktigt å ta sej tid med varann en stund varje dag. Gömma mobilen, stänga av tv å skita i disk å städ å bara tjöta 😉
På pricken! Exakt så är det.