Livet runt 40

Sagt och gjort så stegade jag med bestämde steg och glatt ansikte fram till dagsifröken när jag skulle hämta lilla Olivia från dagis.
Jag frågade fröken, jag dagisfröken då om det hemska kortet som satt på Olivias lilla korg. Japp, jag använde även ordet hemskt och undrade var den fotografen gått kurs. För det där kortet ville jag då absolut inte köpa, vilket jag tyckte var synd.
Fröken stakade sig lite och tittade lite besvärat på mig och sa ”Jaha, tycker du så. Ja vi kan riva det om du vill”.
Nej, sa jag, så menar jag inte. Jag hade gärna sett ett dagiskort med lite uppsatt hår och inte där hon lutar sig fram mot kameran och gör en grimas.
Efter lång och onödig förklaring om kortet kröp det fram till slut att det var dagispersonalen som tagit kortet för att ha vid samlingar.
Jag försökte släta över det hela med ännu en förklaring över att jag trodde det var en utbildad fotograf som tagit närbilden.
Vet inte om jag grävde gropen än djupare eller om jag gick i vallgrav därifrån.
Så nu har jag gjort mitt på det där dagiset känner jag..