Livet runt 40

I september var det fotodags på Olivias förskola. Samma dag som Olivia skulle fotas var vi på Loppi BlogEvent på Junibacken, så vi struntade helt enkelt i det. Förskolan sa att det var inga problem och jag fick intrycket av att det skulle vara någon form av ”uppsamlingsheat” för de barn som inte var med på fototagningen. Det brukar det ju alltid vara, för foto vill man ju ha och gärna från hela klassen oxå.
Nu är det november och vi har fortfarande inte hört något, så idag när jag lämnade av Olivia vid dagis kollade jag snabbt in i hennes fack och på hennes korg med extrakläder hängde det ett litet kort med en lapp där vi skulle kontakta Värmlands Foto om vi ville ha det fotot.
Det är bara det att det där kortet som hängde där var nog det gräsligaste kort jag sett på Olivia. Det var helt hemskt. Håret var stort som en risbuske. Inga tofsar alls. En enda stor hårröra. Hon böjde sig fram emot kameran och liksom skrekgrimaserade.
Hemskt.
Japp, jag är av den sorten att jag tycker faktiskt att våra barn inte blir bra på varje kort. Även dem är inte fotogeniqa (stavning?) vid varje fotoögonblick. Och detta kort var inte ett av hennes mest proud moments if you ask me.
Alltså jag blev så besviken och sur att jag visste inte var jag skulle ta vägen. Bara gapade och ville riva ned kortet omedelbart, men det sitter kvar där än.
Kommer inte vara tyst när jag hämtar Olivia vid två.
Hur sjutton tänkte de där? Hoppas inte de flikar in detta kort på klassfotot.