Idag har jag nog sagt ordet NEJ mer än något annat ord. Jag har nog sagt Nej mer än vad jag velat och definitivt mer än vad Olivia och Petter har velat.
Nej ni får inte springa i soffan.
Nej ni får inte hoppa i sängen.
Nej ta inte ur saker ur soporna.
Nej vi äter inte sopor. Du kan få fräsch mat istället.
Nej vi duschar inte med strumpor på oss.
Nej ligg inte på Petter.
Nej bit inte Olivia.
Nej nej nej nej NEJ NEJ
Hela dagen. Olivia i treårstrotsen. BIG TIME! Herregud så hon testar gränser.
Petter är en testare ut i fingerspetsarna och vill testa allt och lite till.
Jag .. jag säger bara nej, för jag vill inte testa något av de ovan nämnda sakerna.
Jag kommer på mig själv med att säga nej för ofta, så jag bytte ut det mot Tyvärr ibland.
Tyvärr Olivia du får inte ha din fot på Petters rygg när han ligger på golvet…
Men det kändes inte riktigt korrekt att säga så heller.
Jag försökte köra med omvänd psykologi när de hoppade i sängen;
Ska vi springa i soffan?
Men det blev ju fel redan där.
Jag försökte köra med att hitta på något annat. Få dem att tänka på något annat än att skada varandra eller göra saker de inte får, men det slutade ändå med att jag sa
Nej, vi ska inte äta pepparkakor nu.
Nej, öppna inte ugnen.
Nej, klättra inte in i tvättmaskinen.
SUCK!
NEJ!
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Haha, känner igen det där! Ibland kommer jag på mig själv med att säga nej fast dom kanske inte frågar/gör något som man behöver säga nej på. Det liksom bara kommer automatiskt… illa!
Kan ni inte komma och hälsa på oss i Karlskoga snart?
Vi kanske skulle planera in utan att karlarna vet något 🙂
JA det vill jag! Saknar ju er. Vi måste styra… Kan du inte skicka mig ditt nummer?