När man börjat jobba missar man mycket i barnens utveckling. Särskilt i Petters. Där går det undan och det gäller att hänga med i svängarna.
I helgen började han prata 2 ords ”meningar”. Titta Bamse, Titta Padda. Det var första gången han helt plötsligt sa detta och det kändes bra att få vara med på denna utveckling.
Andra saker som hänt medan jag varit på jobbet är:
- Börjat gå ned för trappor. Helt plötsligt vet han hur man backar nedför en trappa.
- Säger nej till saker han inte vill göra och skaka på huvudet samtidigt
- Klättrar överallt. Gärna högt
- Börjat breakdansa. Dansar och han snurrar jättefort och sätter sig ned på stjärten och fortsätter snurra och sprätta med benen. Så himla roligt.
Säkert mer saker, men de har jag väl redan missat.
Det känns jobbigt att missa många ”milstolpar” i hans lilla liv där allting sker där och då. Utvecklingen går fort och det han inte kunde idag kanske han kan imorgon.
Kanske hinner jag se det, kanske inte.
Det där dåliga samvetet man får som förälder när barnen föds.. det lever verkligen för alltid kvar.
Hoppas han inte lär sig alltför snart hur man utnyttjar detta.
Frågan är om det inte är så att dom lär sig saker snabbare då man INTE är med dom hela tiden. De flesta ungar lär sig prata mer/bättre på dagis eller efter att man har haft barnvakt en helg. Dom liksom får utrymme och en ”puff” att utvecklas. Jag älskar den där känslan när ungen helt plötsligt kan något nytt och man bara står och gapar och inte fattar när det hände. Tror det kallas att vara stolt:-)
Hej!
Nu har jag dragit en vinnare i tävlingen du deltagit i, där priset var en godisbox till Fars Dag.
Kika in och se vem som vann 🙂
Ha en fin dag!