Livet runt 40

Att ha barn är att leva med skräck.
Ja nu talar jag inte om den ständiga rädslan att något ska hända de små älskade liven något.
Nej jag talar om när man går upp för trappen och möts av att det största barnet står vid grinden med nedböjt huvud och hårtestarna hängandes stripigt framåt. Ansiktet täckt av snutte.
Inga ord sägs.
Bara står där i mörkret.
Det är fan skräck.
Nästa gång tar jag med mig vigvatten upp.
Just in case liksom.
För man vet aldrig…