Idag på lunchen kom vi och prata på vad man vill att ens barn ska syssla med. Vad man hoppas på eller vad man kanske ska styra dem mot.
Man har ju läst och hört talas om föräldrar som pressar sina barn att börja med en viss sport eller börja modella just för att de inte fick göra det som barn eller att de hoppade av. Det glöms bort att barnet kanske inte alls vill hålla på med just den sporten eller kanske inte alls vill spela gitarr och sjunga. MEN föräldern vill och pressar, just för att se barnet uppfylla de drömmar de själv gick miste om.
Hemskt när man tänker på det.
När jag var liten och tonåring testade jag allt. Jag hoppade studsmatta, spelade basket, fotboll, började med friidrott, sjöng i kör, gick på jazzdans och tränade karate. Jag spelade även trummor en tid.
Det jag gillade allra allra mest var studsmatta och friidrott. Än idag ångrar jag att jag inte fortsatte med friidrotten upp i gymnasiet, vilket jag var på väg att göra flera gånger, men ballade ur.
Ångrar ångrar ångrar.
Den tiden kommer jag aldrig få tillbaka. Aldrig få ogjort. Aldrig få veta om jag kunde bli något, för jag var rätt bra på längdhopp och snabb i 100 meter.
Jag skulle hemskans gärna vilja att Olivia eller Petter intresserade sig för friidrott i framtiden, för det är ju skitkul att kolla på och när man har hållit på med något själv i unga år blir man ju stolt om ens barn skulle ta efter.
Vill de inte så är ju det också okej såklart. De får gärna hålla på med vilken sport eller musik de vill, bara de liksom börjar med något. För både jag och Andy är eniga. Vi vill att de ska hålla på med något och kommer nog att pusha åt den riktningen. De kommer få prova på tills de hittar sin grej.. om den nu finns.
Vill Petter hålla på med MMA, så är väl det okej även fast man kommer vara nervös som en rädd liten hare under småviltjakten.
Vill Olivia hålla på med hästar, kommer jag tycka det är lite tråkigt (för att jag just tycker det är tråkigt), men hon kommer få göra det. Men hon kommer få en förmaning om att inte pussa för mycket på deras mule, för då blir hästarna kåta. Det är nämligen förspel för dem. Känns som om man inte vill vara med om det riktigt.
Men hoppas hoppas de kommer vilja hålla på med något. Vi är ju aktiva både jag och Andy och vi kollar ofta på fotboll och friidrott på tvn. Vi båda tycker det är viktigt att träna och få en gemenskap med andra. Vara med i en förening kanske och träna tillsammans. Så kanske kanske man håller sig borta från gatan och fester lite oftare än andra.
Men att leva mitt liv genom dem och se dem uppfylla de drömmar jag själv inte gjorde.. det kommer jag då inte göra.
