Livet runt 40

På jobbet nu går vi en feedbackutbildning. Vi ska lära oss att ge och ta feedback, både negativ och positiv.
Något som kursledaren berättade var att man ofta ger sina barn beröm, men endast upp till 7 års ålder. Sen upphör det.
Som om man glömmer bort, som om de inte behöver.
Jag vet att vi ger våra barn massor av beröm nu. Så fort de gör något, dansar, klappar händer, ja ni vet alla de där första sakerna de gör eller när de bara vill ha beröm.
Man klappar händer, säger snälla uppmuntrande saker och klappar på kinden och kramas.
Beröm får ju alla att växa och det är ju tragiskt om det är så att man slutar ge sina barn beröm vid 7 års ålder. Ja viss del av beröm får de säkert, men inte alls lika mycket som yngre barn.
Det fick en verkligen att tänka efter, att man kanske ska ge sina medmänniskor mer beröm.
Vi har fått i uppdrag att ge varandra 25 feedbacks innan nästa kursmoment. Nästa vecka är kursen och jag har inte ens kommit halvvägs. Det gick så jäkla bra i början och jag tryckte in en efter en.
Nu har jag varit bakis och trött och totalt glömt bort alla feedbacks som jag har att göra.
Annars tycker jag att jag är bra på att ge folk komplimanger, men det är ju liksom inte samma sak som feedback. Här ska vi liksom följa 4 punkter som blir till 4 meningar typ. Mycket svårare let me tell you.
Måste sätta igång imorgon igen… Så jag får det gjort.
Bara hoppas jag inte glömmer ge mina kommande 7-åringar beröm lika lätt som jag glömmer bort att göra min läxa.