Livet runt 40

För ett ögonblick var jag inte gravid.
En dag i mars 2010 hade jag gått över min mens 5 dagar. Den hade börjat och slutat efter 2 dagar. Jag tänkte inte mer än att det kanske var lite märkligt.
Men dag 5 kändes märklig. Som om det låg i luften.
Tog fram stickan i smyg där hemma och smög in på toaletten. Kissade, prickade rätt och väntade.
Spolade i kranen. Tvättade händer. Väntade. Spolade i toaletten. Tvättade igen.
Vände på stickan.
+
I nästa ögonblick var jag gravid.
Jag blev chockad. Gick ut med stickan och gömde den under min kudde i sängen. Gick ut till Andy med ett urfånigt leende på läpparna. Han tittade märkligt på mig, jag tittade märkligt tillbaka.
Sa inget eller sa något konstigt jag minns inte riktigt.
Gick tillbaka till kudden. Vände på den. Fortfarande +. Log urfånigt. Blev kissinödig och mådde illa på en gång.
Glädje.
För ett ögonblick stannade allt av.  Föräldrar. Vi skulle bli föräldrar. Vad hade vi gjort? Skulle vi fixa det?
För ett ögonblick svindlade det till under fötterna. För ett ögonblick.
I nästa ögonblick gick jag ut med stickan i handen till den ovetandes pappan.
I ett ögonblick förändrades allt.
Till det bästa.