Livet runt 40

Under denna sommar har jag haft tid att reflektera över mitt liv. Var jag står i livet, vad jag vill med mitt liv och vilka jag umgås med.
Iår har jag på något vis landat i mig själv och börjat inse vad jag ska fokusera på och vad jag ska försöka få bort i mitt liv. Vissa saker har jag varit varse om länge och vissa saker har bara landat och fått fäste i min hjärna. Denna sommar har gjort susen för mycket av mina nedbrytande tankesätt och jag behöver inte riktigt längre kämpa dagligen med katastroftankarna till exempel. Vissa dagar tänker jag inte alls på dem.
Jag har insett vilka som får mig att må dåligt och hur jag i framtiden ska bemöta detta. Fatta vilken otrolig befrielse det är! Att man bestämmer sig för att inte längre ha kvar det negativa utan försöka att fokusera på det som får en att må bra.
Det är en stor sten som lossnat och hjärnan jobbar inte på högvarv längre.
Jag ska försöka att bemöta negativa människor med ett annat sätt än vad jag tidigare gjort (detta blir dock svårt, men man kan ju alltid hoppas). Det vore så gött att bara kunna ignorera saker som gör en ledsen. Att bara borsta av sig lite nonchalant och gå vidare, så den andre inte vinner.
För det är just vad negativa personer gör om man tar åt sig eller blir förbannad – de vinner.
Bättre att skita i det, stå över skitprat, att inte lyssna på skiten – då vinner man själv.
Denna sommar har varit underbar om man ser ur vänner synpunkt. Vi har umgåtts mycket med vänner och mer ska det bli. Det läker och bygger upp.
Rekreation.
Fan.. hösten känns positiv.
Så jäkla gött.
 
Och nyss vann jag en gratis plats på Bakluckeloppisen på söndag. Wofuckingho!
peppar peppar