Välkommen hit. Jag heter Johanna men kallas Joi. Jag har länge bloggat på missjoi.se men är nu tillbaka hos loppi.
Jag började blogga 2009 då vi hade svårt att bli gravida. Bloggen hette då Väntan på att bli tjock. Efter flera svåra händelser och flera missfall drabbades jag av katastroftankar. I samma veva blev vi gravida med vårt första barn Olivia. Terapi och att skriva om katastroftankarna har hjälpt mig bearbeta dem, men lider fortfarande av dem mer eller mindre dagligen.
2012 kom vår lille Petter till världen och vår familj blev komplett.
Jag bloggar nu om livet runt 40. Vardagens svårigheter och överraskningar utan filter. Jag gillar mer ärliga humoristiska inlägg, vilket ni kommer finna här. Hoppas ni kommer trivas
Välkommen hit. Jag heter Johanna men kallas Joi. Jag har länge bloggat på missjoi.se men är nu tillbaka hos loppi.
Jag började blogga 2009 då vi hade svårt att bli gravida. Bloggen hette då Väntan på att bli tjock. Efter flera svåra händelser och flera missfall drabbades jag av katastroftankar. I samma veva blev vi gravida med vårt första barn Olivia. Terapi och att skriva om katastroftankarna har hjälpt mig bearbeta dem, men lider fortfarande av dem mer eller mindre dagligen.
2012 kom vår lille Petter till världen och vår familj blev komplett.
Jag bloggar nu om livet runt 40. Vardagens svårigheter och överraskningar utan filter. Jag gillar mer ärliga humoristiska inlägg, vilket ni kommer finna här. Hoppas ni kommer trivas
Min unge äger 6 st kritor. Dom förvaras i en burk högt upp och när vi målar (typ 3 ggr per dag..) så är mitt mantra 1, 2, 3, 4, 5, 6, 1, 2, 3, 4, 5, 6 HELA tiden. Ingen krita aka få försvinna för att sedan hittas av ungen när hon är obevakad. På något konstigt sätt ser jag fram emot dagen då hela mitt upplägg skiter sig så att jag kan ”ge upp”. Och ja, jag vet att jag framstår dom helt knäpp….
Min unge äger 6 st kritor. Dom förvaras i en burk högt upp och när vi målar (typ 3 ggr per dag..) så är mitt mantra 1, 2, 3, 4, 5, 6, 1, 2, 3, 4, 5, 6 HELA tiden. Ingen krita aka få försvinna för att sedan hittas av ungen när hon är obevakad. På något konstigt sätt ser jag fram emot dagen då hela mitt upplägg skiter sig så att jag kan ”ge upp”. Och ja, jag vet att jag framstår dom helt knäpp….
sedär ja !! jag har nyligen hittat liknande konstverk i viggos rum… !
*suck*