Idag åkte jag och Petter för att övernatta hos min mor. Hon är orolig för min sömn och sa att hon skulle ta Petter på morgonen, så jag skulle få sova ut.
Petter höll låda ända till kvällen och när jag skulle natts honom vi 1830 var han så busig så hälften vore nog.
Han kastade sig fram och tillbaka i sängen. Klättrade och kröp och kved av skratt. Jag lade ned honom oändligt många gånger och när jag för en sekund vände bort huvudet föll han huvudstupa över bord.
Vilket följdes av ett gallskrik. Jag var blixtsnabbt där och plockade upp honom och tröstade, pussade och försökte lokalisera bulan.
Ganska snabbt såg jag en blå knöl uppstå i pannan.
Pustar ut när det inte är fontanellen.
Ringer 1177 och de säger att skrik är bra, men vi ska hålla koll de närmaste 6 timmarna.
De första 3 timmarna en gång i halvtimmen och de kommande 3 en gång i timmen.
Barn blir trötta när de slår sig och kan hamna i medvetslöshet.
Så nu väcker jag honom en gång i halvtimmen och ser till att få ögonkontakt med honom och sen får han sova igen.
Andra tecken är spyor och huvudvärk.
Så så blev kvällen här.
Dåligt samvete kommer som ett brev på posten. Trots uppallning trillade han ned. För att jag tittade bort en sekund.
Olyckan är snabb. Vidrigt.
Än så länge verkar det lugnt. Hoppas det fortsätter.
Lilla gubben.
