Jag gillar tatueringar eller ja.. jag älskar tatueringar. Jag gillar tatuerade killar och har alltid haft svårt att se mig med en kille utan tatueringar.
Alltså har Andy tatueringar. Rätt stora åbäken och en hyllning till Motörhead på ryggen, inte riktigt min typ av tatueringar, men passar min hårding till karl :).
Jag har tatueringar, vill ha fler. En halfsleeve skulle inte sitta dumt och någon hyllning till mina barn, namn eller deras ansikten.
Jag har alltid varit emot att tatuera in sambons/makens/makas namn på kroppen. Vad sjutton.. Man vet ju aldrig vad som sker.
Visst man går ju in med förväntningarna och förhoppningen att detta förhållande håller. För alltid. Men måste man jinxa det då? Om det nu känns så bra. Tatuera in Rut på skinkan eller Alfred på överarmen.
Tänk om det tar slut. Mot förmodan. Hur förklarar man det för nästa förhållande?
”Ja alltså.. jag trodde verkligen vi var själsfränder, att hon/han var kvinnan / mannen i mitt liv, så jag ville hylla”.
Jaha.. okej. Det känns ju bättre. Not.
Jag skulle ha väldigt svårt att bli tillsammans med en karl som hade ett annat kvinnonamn på kroppen. Intatuerat. Hur bräcker man det? Jag skulle konstant fundera på om han kommit över denna kvinna och om han någonsin skulle älska mig lika mycket och när han skulle tatuera in mitt namn.
Alltså ohållbart.
Så då kan man ju fundera på hur Tori Spellings man Dean McDermott tänkte eller inte tänkte när han lät tatuera in hennes namn på ett väldigt intimt ställe (gissar pillesnoppen). Han lär ju räkna med lifetime relationship där.
Jag hoppas för deras skull att det blir så. Annars blir det sjukt svårt att få till ett ligg någonsin mer för hans del.
Intima kärleksförklaringar
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Oskar är nålrädd, och har därav inga tatueringar. jag har två små streckgubbar jag ritat själv. En ängel och en djävul, en på varje skuldra. Lite barnsliga men grymt söta och helt egna i sitt slag då jag ritat dem själv.
Jag tror inte på att tatuera in något namn alls. Tänker att visst barnen kommer en ju alltid älska men kommer de tycka att dte är kul att deras mamma bär runt på deras namn på armen när de är 14?
Det där med att följa trender är ju inte skitsnyggt efter några år heller. Tänker exempelvis på ståltrådar runt armen, kinatecken på benet, indinafjädrar/vargar på skuldran och tribals i svanken, kanske inget nån skulle göra nu?
Jag tycker att vissa tatueringar är riktigt snygga men många har bara taskig smak. Den fulaste jag sett var på metallsvenskan, en kille som hade leopardmönstrade flames runt armen. Alltså, hjälp. Och en tjej hade en stor klubba på armen och orden ”lick me” över. Osmakligt är bara förnamnet.
Haha. jag vet inte vad jag ville med denna lkmmentar men tänk efter före så blir det säkert svinbra. 😉
Kram
Ja men jag läste det på bloggen.. om den där tatueringen. Alltså asfult måste det ha varit. Jag gillar inte osmakliga tatueringar, absolut inte, men snygga tatueringar och gärna fullsleeves på killar.. mumma.
kram
min kille hade sitt ex namn tatuerat på magen. ung(29 år då och nu 36) och dum skyllde han på och tatuerade över namnet. tack gode gud för det. fy fan vad jag mådde dåligt över den tatueringen ett bra tag tills han efter en turne med sitt band kom hem med en annan tatuering där istället. nu har vi barn tillsammans och det är en större kärleksgåva en nån gammal tatuering kan jag tycka. jag kan nästan tycka att det är en ganska fin hyllning annars till sin respektive att gaddda in dens namn men just hennes var väl ganska puckat kan jag ju tycka;)
Haha så klart det var puckat gjort. Ditt namn skulle ha stått istället ;). Håller med att ett barn är ett oändligt mycket större kärleksgåva än en tatuering.
Tur som tusan för honom att han tog bort den, annars hade ni kanske inte varit tillsammans idag :/.
Barnen, visst… partnern? NEJ, aldrig!!
Han har ju även hennes ansikte tatuerat på armen. Hoppas verkligen att det håller, för blir inte kul för hans nästa flickvän annars.
haha I know