Som folk har klagat på våra katter.
”Gör er av med dem” ”Bara till besvär” ” de kommer aldrig sluta pinka inne”.
Katterna är ju en sak mellan mig och Andy och våra barn. Ingen annan.
Jag har varit så jävla arg och irriterad många gånger. Varför ska folk lägga sig i ens liv och beslut!? Det gör ju liksom inte saken bättre då.
Jag och Andy bråkar mer och jag tar självklart katterna i försvar.
Marwin har jag haft i 17 år och Torsten i 9 år. Klart man försvarar dem.
Jag gör mig inte av med mina katter innan man provat alla metoder som finns och särskilt inte innan man flyttat till hus!
Så hur går det då?
Jo över förväntan. Vi visade dem kattlådan så fort de kom hem och den kissades det på på en gång. Sen första dagen kissades det och bajsades inomhus på golven. Inget konstigt. De har återigen flyttat och vet ej var de är. De fick gå ut på altanen på en gång vilket de försiktigt gjorde.
Än så länge håller de sig på tomtgränsen, men sakta men säkert går de längre och längre ut.
Katterna fick båda fästingmedel igår och sattes på halsband.
Ingen har kissat inne förutom på lådan.
Peppar peppar.
De är nöjda och glada verkar det som och verkar trivas skitbra i ett stort hus med trädgård. Såklart!
Men en dag i taget.
Men hädanefter sköter jag och Andy katterna om vi inte uttryckligen ber om hjälp.
Capice?!
Helt rätt!