Livet runt 40

Bild och text lånad från Barnupprorets Facebook sida.
Detta ligger mig väldigt nära till hands.
När jag var gravid med Petter och det var 3 dagar kvar till BF ringde jag förlossningen just p.g.a. minskade fosterrörelser. Sedan en vecka tillbaka hade fosterrörelserna börjat minska och just denna dag kände jag inte alls mycket. Jag provade att dricka iskallt vatten, men märkte ingen direkt skillnad. En liten nudd fick jag och nervositeten satte fart.
Grejen är att jag vågade nästan inte ringa förlossningen med anledning till just ovanstående text. Jag ville inte få höra att ”det är fullt normalt” när jag innerst inne visste att det inte var det. Jag ville inte få argumentera för min intuition sa mig att det inte stod rätt till.
Hela min kropp visste att det inte stod rätt till.
Jag gick undan och ringde med darrande hand förlossningen och de sa åt mig att komma in på en gång.
Vi lämnade av Olivia hos mormor där även min bröders familjer var och gick till förlossningen.
Bebis var lugn i magen. Hjärtat hoppade.
Vi gjorde ultraljud och såg hjärtslagen slå normalt. Det mättes fostervatten och konstaterades att det var för lite fostervatten. Rätt lågt under vad man ska ha kvar. Risken med att ha för lite fostervatten är att moderkakan kan lossna. Den blir förbrukad och komma ut och det är direkt livsfara för bebis.
Det bestämdes att jag skulle sättas igång omgående. Jag fick en chock.. Skulle jag föda barn idag.. 10 juli.. Jag var inte beredd. Men det var de.
Andy gick hem och hämtade BBväskan och jag fick läggas på britsen och barnmorskorna stoppade upp en ballong i livmodertappen som skulle blåsas upp med jämna mellanrum tills den kunde dras ut. Då skulle man vara öppen 3 cm.
Allt som allt kunde denna procedur ta 5,5 timme, men min kropp var klar efter 30 min. Då var jag öppen 3 cm och ballongen kom ut. (japp.. det var inte skönt, men betydligt skönare än krystvärkar).
Det vatten som kom ut såg bra ut, men var ofantligt lite.
Senare på kvällen tittade Petter ut. Välbehållen och andades.
För mig gick allt bra. Jag lyssnade på min kropp och barnmorskorna lyssnade på mig.
Jag är ofantligt tacksam till mig själv att jag sa högt vad jag var orolig för och ringde in och fick komma in. Tänk om jag inte gjort det. Tänk om de inte tagit mig på allvar.
Tänk om…
Nu gick allt som sagt bra. En gravid vet . En gravid känner sin kropp och bebis och vet vad som är rätt och vad som är fel.
Det är inte normalt med minskade fosterrörelser, det ska väl bökas runt som aldrig förr då.
Så känner ni att ni har minskade fosterrörelser – RING. Tveka inte .. Ring. En gång, två gånger, tre.. du kan aldrig ringa för mycket.