Fy fan jag ryser när jag läser överskriften. Jag kan knappt läsa hela artikeln, men gör det ändå. Tjock i halsen, gråt i ögonen. Svag i hjärtat, svårt att andas.
Funderingarna är många.. Hur kan man glömma? Vad kände 2 åringen? Var det ingen som såg?
Jag våndas och lider med det lilla oskyldiga barnet. Tänker på pappan, som kommer få leva med detta i resten av sitt liv. Skuld. Oförlåtande.
Usch… katastroftankar sätter fart.. fäster..
Sånt här får inte hända.
Jo jag vet att barn dör i Aids och svälter och så, men .. fan..
vissa saker kan man knappt få ord på.. Det finns inga ord som kan beskriva detta.
Jag blir bara helt tom.
Det här med pappan som glömde barnet
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Usch, jag får panik. Vill helst krypa ur skinnet när jag läser om sådant här. Fy fan vad hemskt. Stackars liten. Mår fruktansvärt av att tänka att han säkert satt där och grät och undrade vart pappa var :-/ Nej fy, fy, fy… Sånt här FÅR inte hända 🙁
Nej jag håller med dig.. vidrigt är vad det är. Orden stockar sig.. Vill inte mer