Livet runt 40

I förra veckan fick vi reda på att Andy ska operera sig igen. Januari 2011 opererade han sig för magmunsbråck och det har aldrig blivit bra sedan dess. All mat fastnar på väg ned och det gör ont som fan och gör att han får dricka kopiösa mängder vatten till varje måltid.
Nu har det gått så långt att det har slagit ut magen totalt. Ingenting fungerar. Han kan inte jobba. Han är ofantligt trött och dessutom less.
I förra veckan ringde hans kirurg upp och sa att de kommer få skära upp honom 20 cm i buken och gå in i diafragman och fixa till det. Troligen är han för trång där. Det blev sagt att han kommer eventuellt bli opererad tidigt i höst. Denna operation ska man helst inte göra mitt i sommaren och rötmånaden.
Men nu helt plötsligt kan det bli inom en snar framtid. Denna vecka kommer han eventuellt få åka upp till Stockholm och ta prover och sen inom ett par till några veckor kan det alltså redan vara dags. Mitt i flytten. Han får inte bära på 6 veckor efter det.
Men huvudsaken är ju att han blir frisk och kan äta normalt någongång igen. Det är jobbigt att se han må dåligt varje dag. Han försöker ändå hålla god min inför barnen och försöker gå iväg och jobba, men nu har det tagit stopp.
Kommer bli tuffa månader innan jag börjar jobba igen. Sjukskrivningspeng och föräldrapenning.. Ja det blir man inte fet på direkt.
Men som sagt.. hälsan framför allt.
Och det känns så jävla surt att han är den där lilla procenten som operationen inte fungerar på, men det är som vi brukar säga:
”Någon ska ju vara det oxå.”