Livet runt 40

Idag som sagt har vi käkat och umgåtts gott.

Petter hade på sig bästa gåbortkostymen, men glömt sina skor (han har inga… to do list.. to do list). Men accepterades ändå.





Födelsedagsbarnet som snodde kameran och fotade sig själv och lite annat…
Efter 1,5 timmes ätande så var ungarna tvungna att gå ur stolarna. Olivia, Noah och Alva sprang därför omkring. Vi försökte säga till att de skulle gå, men det är ju som att säga till en bebis att inte bajsa.
Så det dröjde inte länge förrän det utbröt ett illvrål. Såklart Olivia. Hon hade trillat.
Och rejält dessutom. Rätt fram emot ett stolsben. Blod. Ögat. Vi tittade. Tvättade. Tröstade. Tårar blandat med blod.
Lilla gumman. Sen började hon skrika och gråta för att hon inte fick springa mer.. Madre mia..
Alltid Olivia som slår sig. Är hon alltid den som är vildast eller är hon bara klantig?
Som tur var tog det inte ögat utan det blev ett litet jack precis i springan vid ögat, så det känns ändå skönt. Men fy vad man hinner tänka mycket innan man lokaliserar var hon har slagit sig. Lilla gumman.
Så på hemvägen körde vi till Picassostatyn i Kristinehamn och köpte glass.


Hon valde såklart den störstaste.

Och det gjorde även hennes far.

Petter fick en torr franskbrödbit att tugga på och var lika glad för det.


Härlig härlig dag med blodsmak.
Väl hemma har det börjat bli blått runt ögat och det spelade hon på minsann och fick 2 glassar till. Smurfglassar.
Nu har vi gett lite Alvedon i förebyggande syfte för att det inte ska värka för mycket inatt.
Lilla gumman.