Livet runt 40

Intressant kommentar du lämnade och ja det brukar ju lätt bli långt då man har en ngt mer betydelsefull åsikt att lämna.
Men det kändes som många av de gamla fördomarna om just adhd diagnoser kröp fram i den texten. Det är ju samma symtom vid dålig uppväxt och adhd men jag personligen tror inte att så många blir fel diagnostiserade idag.
Det du skrev: ”Många fall av adhd beror på svår uppväxt” är ett argument som många använder sig utav. Har länge funderat länge på om det har ngn sanningen bakom sig eller om det enbart är fördomar. Jag har aldrig någonsin hört talas om att det är vanligt att de som får adhd diagnoser senare visat sig vara felaktigt och att det istället har rört sig om dålig uppväxt. Kan du styrka det påståendet med någon siffra och vars den siffran kommer ifrån? Har letat men aldrig funnit 🙂
Som jag har förstått det så har de som blivit felaktigt diagnotiserade med adhd snarare haft ngn annan snarlik npf diagnos som tex, asperger.
Sedan är ju dessa diagnoser ärftliga så man kan ju anta att barnets problematik även kan komma från minst en av föräldrarna. Vilket innebär att även de har problem med impulser och beteenden som i sin tur skulle kunna förstärka just den typen av fördomarna ”dålig uppväxt”.
Att det är lätt att få diagnoser på sina barn bara för att de är lite aktiva eller har svårt att koncentrera sig är nog mest bara hög sägen eller fördomar, skulle jag vilja påstå. Vet i alla fall att jag får kämpa så sjukt mycket för mina barn så jag håller på gå under själv. Även om jag vet att du inget ont menar med de orden du skrev så måste jag i alla fall erkänna att jag blir faktiskt lite om inte mycket förolämpad då ngn säger så. Då man själv kämpar o kämpar för att få den hjälp man behöver från samhället.
Dock tycker jag att det är viktigt att man har långa utredningar på barnen och kollar upp olika möjligheter till vad beteendet beror på så att det inte blir fel. För det är viktigt både för barnet och familjen ifråga att det inte blir fel diagnos 🙂