Sedan jag fyllde 25 år började jag acceptera hur jag såg ut. Både i ansiktet och kroppen. Jag tänkte att de som inte gillar hur jag ser ut.. de är ju inte heller min typ av killar. Jag accepterade att jag hade ”små” tuttar och sneda tänder. Jag har tänkt flera gånger att ”tänk om man skulle fylla upp tuttarna” eller fixa porslinsfasader, men stannat där. Jag är rädd för smärtan, för narkosen och för att inte bli nöjd. Dessutom är det ju sjukt dyrt.
Efter Olivia tappade jag totalt självförtroendet när det gäller tuttarna. Herregud vad jag tyckte de blev fula och tomma och små. Det ska bli intressant att se hur de kommer se ut efter amning nummer 2. Jag tror ju inte de kommer bli fylliga och fasta direkt. Kanske ännu mer tomma och hängande.
Nej tack.
Jag vet hur jag kände mig efter tömningen sist. Jag var ledsen. Mådde skit. Kände mig totalt okvinnlig och osexig.
Vi får väl se hur det känns om ett par månader. Hur de ser ut.
Helt plötsligt har tanken slagit mig att man kanske skulle göra ett ingrepp. Fylla ut dem. Inte göra enorma jättelökar. Det är inte jag, men bara normala som passar min kropp.
Men det är ju så sjukt dyrt och ta sparpengar som ska gå till hus känns inte alls bra och ta lån för en sån sak känns inte heller kul.
Så där står man.. med hängpattar och kliar sig i amningsflinten och funderar.
Blir nog att fundera ett tag till.
Hur tänker ni
?
Plastikoperationer efter graviditeter
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Jag hade rätt små bröst innan, efter andra barnet är jag helt tom. Urlakad med två tomma små påsar. Men ja, nu blev det så, shit happens. Jag tänker inte göra ett smack åt den saken, jag vill inte hjälpa till att spä på tutthysterin. Den hysteri som många mår så dåligt av.
Det går att vara vrålsexig med små tomma bröst med, titta på Noomi Rapace. Satan i gatan vad hon är snygg i sina små och inte särskilt fasta bröst. Kan hon kan jag, kan jag kan du.
Länge leve de naturliga brösten. Vi har närt fantastiska ungar vid brösten, var stolt för det.
Ja det är jag absolut. Och visst sjutton kan man vara vrålsexig med små torkade påsar. Jag hoppas bara att jag inte kommer må så dåligt som jag gjorde efter sista amningen med Olivia. Kanske accepterar jag mer denna gång. Tack Kim.
Jag hade rätt små bröst innan, efter andra barnet är jag helt tom. Urlakad med två tomma små påsar. Men ja, nu blev det så, shit happens. Jag tänker inte göra ett smack åt den saken, jag vill inte hjälpa till att spä på tutthysterin. Den hysteri som många mår så dåligt av.
Det går att vara vrålsexig med små tomma bröst med, titta på Noomi Rapace. Satan i gatan vad hon är snygg i sina små och inte särskilt fasta bröst. Kan hon kan jag, kan jag kan du.
Länge leve de naturliga brösten. Vi har närt fantastiska ungar vid brösten, var stolt för det.
Ja det är jag absolut. Och visst sjutton kan man vara vrålsexig med små torkade påsar. Jag hoppas bara att jag inte kommer må så dåligt som jag gjorde efter sista amningen med Olivia. Kanske accepterar jag mer denna gång. Tack Kim.
Om man kan acceptera sig själv och låta bli är väl det hur bra som helst. Jag personligen opererade mig när jag var 22 år gammal. Jag var inte missnöjd med mina små bröst men var ute efter en annan form, därför lade jag in väldigt lite men formade dem ist.
Det är DYRT men å andra sidan tar pengarna alltid slut på ett eller annat sätt så det är en prioriteringsfråga och om man tror att man kan må bättre av att göra ingreppet så varför inte? För vad är viktigare än att må bra?
Om man kan acceptera sig själv och låta bli är väl det hur bra som helst. Jag personligen opererade mig när jag var 22 år gammal. Jag var inte missnöjd med mina små bröst men var ute efter en annan form, därför lade jag in väldigt lite men formade dem ist.
Det är DYRT men å andra sidan tar pengarna alltid slut på ett eller annat sätt så det är en prioriteringsfråga och om man tror att man kan må bättre av att göra ingreppet så varför inte? För vad är viktigare än att må bra?
Jag måste säga att jag föredrar hängpattarna före de löjligt toppiga bröst jag hade innan. Det enda tråkiga är att det ena bröstet var mycket mer poppis och är därmed mycket slöare, så att säga. Nu blev jag dock jäkligt mager efter amningen och fick i övrigt inga synliga ”men” efter graviditeten – kanske hade jag tänkt annorlunda annars? Just nu känns dock ingrepp som fjärran länder…
Hittade hit via Bloggkommentatorerna förresten. Försökt kommentera där tusen ggr men knappen är bara stum liksom. Antar de blockat mig i förebyggande syfte, hehe.
Jag måste säga att jag föredrar hängpattarna före de löjligt toppiga bröst jag hade innan. Det enda tråkiga är att det ena bröstet var mycket mer poppis och är därmed mycket slöare, så att säga. Nu blev jag dock jäkligt mager efter amningen och fick i övrigt inga synliga ”men” efter graviditeten – kanske hade jag tänkt annorlunda annars? Just nu känns dock ingrepp som fjärran länder…
Hittade hit via Bloggkommentatorerna förresten. Försökt kommentera där tusen ggr men knappen är bara stum liksom. Antar de blockat mig i förebyggande syfte, hehe.
Jag har aldrig känt att jag vill eller skulle kunna operera brösten. Har alltid haft ganska stora bröst så har väl kanske inte behövt tänka så. Men nu, efter endast 1 graviditet och några månaders amning så är helt plötsligt inte brösten stora längre, små och pösiga och inte alls värst smickrande.
Och jag som aldrig brytt mig tidigare, och aldrig mått dåligt över hur jag ser ut tycker inte alls om det jag ser i spegeln. Jag mår nog sämre över det än vad jag egentligen erkänner för mig själv.
Och dom flesta säger ju att när man blir äldre så accepterar man sin kropp mer.
Men just nu känner jag mig äldre (kroppen förvändras) men tillräckligt ung för att vilja se snygg och ung ut fortfarande.
Så om jag inte gillar det jag ser nu. Vad kommer jag då tycka om det jag ser efter ytterligare graviditeter och amning?…
Så ytligt har jag tänkt tanken. Men jag vågar nog nästan ändå säga att jag aldrig kommer att operera mig.
Och precis som man gjort allt för sina barn och förstört kroppen och brösten så är det nog för mina barn jag även inte kommer operera mig.
Inget illa om de som gör det (vissa mår VERKLIGEN dåligt och då kan ju en operation hjälpa), utan detta är bara som jag själv känner.
Om min 15 åriga dotter kommer och klagar på hur hon ser ut, ska jag då sitta där med opererade bröst och säga du duger som du är?
Så nej, även om det lockar just när man ser sig i spegeln så är nog steget till att verkligen göra det långt borta för mig. Både bra och dåligt kanske 😉
Nej jag är som du.. jag kommer nog aldrig att operera mig heller, för jag vill heller inte att Olivia kommer och ”kräver” detta som tonåring. Dock har jag mått fruktansvärt dåligt över mina tidigare små bröst och längtade efter operationer som gjorde dem större. Sen acceptans. Skit i de som gillar stora bröst. Nu lösa påsar… Ska bli intressant att se vad det blir av dem sen när all mjölk försvunnit. Vad blir kvar.
Men att man blir mer tillfreds som äldre.. mja.. både och. Jag var nöjd tills amningen var klar.
Men… jag återkommer 😀
Tack för kommentaren och åsikterna.
Jag har aldrig känt att jag vill eller skulle kunna operera brösten. Har alltid haft ganska stora bröst så har väl kanske inte behövt tänka så. Men nu, efter endast 1 graviditet och några månaders amning så är helt plötsligt inte brösten stora längre, små och pösiga och inte alls värst smickrande.
Och jag som aldrig brytt mig tidigare, och aldrig mått dåligt över hur jag ser ut tycker inte alls om det jag ser i spegeln. Jag mår nog sämre över det än vad jag egentligen erkänner för mig själv.
Och dom flesta säger ju att när man blir äldre så accepterar man sin kropp mer.
Men just nu känner jag mig äldre (kroppen förvändras) men tillräckligt ung för att vilja se snygg och ung ut fortfarande.
Så om jag inte gillar det jag ser nu. Vad kommer jag då tycka om det jag ser efter ytterligare graviditeter och amning?…
Så ytligt har jag tänkt tanken. Men jag vågar nog nästan ändå säga att jag aldrig kommer att operera mig.
Och precis som man gjort allt för sina barn och förstört kroppen och brösten så är det nog för mina barn jag även inte kommer operera mig.
Inget illa om de som gör det (vissa mår VERKLIGEN dåligt och då kan ju en operation hjälpa), utan detta är bara som jag själv känner.
Om min 15 åriga dotter kommer och klagar på hur hon ser ut, ska jag då sitta där med opererade bröst och säga du duger som du är?
Så nej, även om det lockar just när man ser sig i spegeln så är nog steget till att verkligen göra det långt borta för mig. Både bra och dåligt kanske 😉
Nej jag är som du.. jag kommer nog aldrig att operera mig heller, för jag vill heller inte att Olivia kommer och ”kräver” detta som tonåring. Dock har jag mått fruktansvärt dåligt över mina tidigare små bröst och längtade efter operationer som gjorde dem större. Sen acceptans. Skit i de som gillar stora bröst. Nu lösa påsar… Ska bli intressant att se vad det blir av dem sen när all mjölk försvunnit. Vad blir kvar.
Men att man blir mer tillfreds som äldre.. mja.. både och. Jag var nöjd tills amningen var klar.
Men… jag återkommer 😀
Tack för kommentaren och åsikterna.
Jag tänker, att det idealet vi eftersträvar, som får oss att vilja göra om oss, är ett lurendrejeri! Bröst ser inte ut på ett visst sätt, bröst ser ut på massor av olika sätt! När jag var yngre och besökte Hultsfredsfestivalen duschade jag i nån slags duschvagn. Det kryllade av nakna tjejer med olika kroppar. Och det kändes så befriande, och alla är så fina på sitt sätt! Jag har ’små’ bröst. Jag kommer inte ’fixa’ dom när jag ammat klart. Jag satsar på att ta hand om mig själv, träna lite lagom, äta lite bra mat och klä mig i kläder jag gillar. Då mår jag bra, och kommer nog att känna mig ok med mina bröst, trots att de inte är ’ ideala’ för min kropp….vem bestämmer det egentligen förresten? Köp en snygg bh istället;) men det är himla trist att vi inte ska kunna trivas med våra naturliga kroppar…jäkla samhälle vi lever i!
Jag håller med dig i allt du skriver Anna. Verkligen. Jag hoppas att jag kommer trivas mer med min kropp när jag börjat tränat och får lite bröstmuskler. Jag hoppas inte jag mår så dåligt som jag gjorde efter amningen. Nu efter barn nr 2 kanske jag mer kan acceptera hur de ser ut. Du e klok Anna. Jag hoppas jag kommer känna som du så man slipper lägga ut så mkt pengar på ngt jag är rädd för egentligen 😀
Jag tänker, att det idealet vi eftersträvar, som får oss att vilja göra om oss, är ett lurendrejeri! Bröst ser inte ut på ett visst sätt, bröst ser ut på massor av olika sätt! När jag var yngre och besökte Hultsfredsfestivalen duschade jag i nån slags duschvagn. Det kryllade av nakna tjejer med olika kroppar. Och det kändes så befriande, och alla är så fina på sitt sätt! Jag har ’små’ bröst. Jag kommer inte ’fixa’ dom när jag ammat klart. Jag satsar på att ta hand om mig själv, träna lite lagom, äta lite bra mat och klä mig i kläder jag gillar. Då mår jag bra, och kommer nog att känna mig ok med mina bröst, trots att de inte är ’ ideala’ för min kropp….vem bestämmer det egentligen förresten? Köp en snygg bh istället;) men det är himla trist att vi inte ska kunna trivas med våra naturliga kroppar…jäkla samhälle vi lever i!
Jag håller med dig i allt du skriver Anna. Verkligen. Jag hoppas att jag kommer trivas mer med min kropp när jag börjat tränat och får lite bröstmuskler. Jag hoppas inte jag mår så dåligt som jag gjorde efter amningen. Nu efter barn nr 2 kanske jag mer kan acceptera hur de ser ut. Du e klok Anna. Jag hoppas jag kommer känna som du så man slipper lägga ut så mkt pengar på ngt jag är rädd för egentligen 😀
Jag avskyr mina bröst efter amningen. Jag har alltid haft små bröst men aldrig brytt mig, men efyer amningen är de ju lite mer hängiga och de känns faktiskt mindre.. Eller så hann jag vänja mig vid mina alldeles perfekta amningsbröst. Nästan så jag längtar till nästa barn så brösten kan återfå sin fina form.. I alla fall för ett tag..
haha ja visst Jasmine. Man känner sig tokkvinnlig med amningslökar. Mina blev dock för stora! Not for me please.
Jag avskyr mina bröst efter amningen. Jag har alltid haft små bröst men aldrig brytt mig, men efyer amningen är de ju lite mer hängiga och de känns faktiskt mindre.. Eller så hann jag vänja mig vid mina alldeles perfekta amningsbröst. Nästan så jag längtar till nästa barn så brösten kan återfå sin fina form.. I alla fall för ett tag..
haha ja visst Jasmine. Man känner sig tokkvinnlig med amningslökar. Mina blev dock för stora! Not for me please.