I fyra dagar nu har vi bytt ut kvällsmålet (kl 19) mot en hel portion gröt och amning efteråt om han vill.
Resultat?
Pöjken sover faktiskt bättre. Hans ramaskrin har inte skett.
Han har ätit vid 22 igen, liksom för att bunkra upp innan natten och har sen somnat efteråt (förutom igår då Andy sövde honom vid 20 och det genererade i att han inte ville sova förrän vid tolvslaget. Grr don’t mess with My rutins papa!).
Vi har även sträckt ut hans magsäck och låter honom bli så hungrig så han gallskriker.
Så nu går det tre ibland fyra timmar mellan puppningarna (praise the lord)!
Så än så länge beröm godkänt!
Men fan… Känns som man jinxar.. Men ibland ska man ju leva lite farligt.
