Livet runt 40

Varning för gnälligt inlägg.
Men jag känner verkligen att det börjar ta stopp nu. Det börjar bli så mkt för mig och runtomkring att det bara snurrar.
Det är jobbigt att ha en närstående som mår så dåligt runt om sig. Jobbigt på det viset att man inget kan göra mer än att städa, diska och laga mat då. Man får bara rida ut stormen.
Sen blir det ju alltid stressigt runt jul. Jag fixar alla julklappar, kollar vad man ska göra för mat, gör julgodis you name it. Plus att vi ska ju sköta vårt hem, städa och diska och fira 2-årsdag.
Pust
Ja jag vet småbarnsföräldrar. Alla har det så. Självvalt. Säg vad ni vill.
Men att inte hinna vila och ha en stunds egentid gör en knäpp. Jag vet inte när jag hade tid att ringa en kompis sist t.ex. Fattar inte hur Andy hinner med det.
Börjar få ont i mellangärdet. Gissar på en begynnande magkatarr.
Julbord har vi med jobbet nästa fredag. Andy har samma dag. Blir nog att jag får vara hemma. Har varken tid eller lust just nu.
Vissa säger att låt Olivia sova borta en natt så ni får sova.
Det hjälper väl inte? Jag mår bra av mina barn och det är ju Petter som äter varannan timme. Men snart är han 6 mån och då ska vi börja med smakisar. För mig är det viktigt att helamma i 6 mån. Särskilt när han är så förkyld nu.
Well Well
Nu har han somnat bredvid mitt bröst och jag ska kravla mig ut till mamma i soffan. Vi sover här inatt jag och Petter.
Gissar på att Petter vaknar när jag rest mig.
Tack för gnällordet.