Livet runt 40

Häromdagen bestämde vi oss för att säga upp onödiga saker för att dra ner på kostnader.
Jag var medlem i kombilotteriet och det är ändå en kostnad på 200kr. Onödigt. Så jag ringde.
Jag: hej jag skulle vilja avsluta mitt abonnemang hos er.
Ivrig försäljare: okej, för jag ser här att du är en utvald kund som kommer få en fin premie i februari.
Jag: nej tack. Jag vill avsluta nu.
Ivrig försäljare som antagligen fick provision: okej, men jag fixar nu att du får denna premie i december istället. Det brukar vara väldigt fina saker.
– nej tack.
– De flesta brukar vilja ha denna premie, för det brukar vara väldigt fina saker.
– ja fast jag tror nog att jag kan köpa den saken för 200kr istället om jag vill ha den.
– (skrattar nervöst som om jag kom på ngt) hehe jaaa fast nu vet inte jag vad det är för premie bara att de flesta brukar vara väldigt nöjda.
– mm fast jag tror ändå att jag kan köpa den saken själv isf.
– okej nej men då avslutar jag ditt abonnemang här.
– tack så mkt.
Haha
Tada!
Det är så man gört. Kändes som om jag klarat att döda slutbossen på Mario bros.
I rule.
Hur de lurade dit mig är en annan femma.